Annons

Överdrev sin kärlek till Hitler för konstens skull

”Jag älskade honom.” Ingmar Bergman påpekade ofta att han i sin ungdom stod på Adolf Hitlers sida.
”Jag älskade honom.” Ingmar Bergman påpekade ofta att han i sin ungdom stod på Adolf Hitlers sida. Foto: IBL

”I många år var jag på Hitlers sida, gladde mig åt hans framgångar och sörjde nederlagen”, skriver Ingmar Bergman i sin självbiografi ”Laterna Magica”. Varför var regissören så mån om att beröra ungdomens nazistvurm?

Publicerad

Den 14 juli 1918 föddes Ingmar Bergman i Uppsala. Prästsonen gjorde avtryck i filmhistorien och dog som en av dess främsta företrädare. Jubileumsåret 2018 speglar hans upphöjdhet. Norstedts firar med utgivning av 40 titlar och SVT med 22 Bergmanfilmer, flera dokumentärer och sex kortfilmer. I centrum står både verken och skaparen.

Det finns emellertid uppgifter i hans förflutna som då och då är uppe för diskussion och som kastar en mörk skugga över jubileet – hans tidiga vurm för nazismen. I självbiografin ”Laterna Magica” (Norstedts, 1987) skriver Bergman om hur han hänfördes av Hitler under sitt år som utbytesstudent i Tyskland 1936: ”Jag skrek som alla andra, sträckte ut handen som alla andra, tjöt som alla andra, älskade som alla andra.”

Det ska ha tagit Ingmar Bergman tio år innan han insåg sitt misstag att sympatisera med nazismen, skriver han själv.

Foto: Leif R Jansson/TT Bild 1 av 4

Ingmar Bergman har beskrivits som ”den enda som skulle kunna kokettera med att vara nazist.”

Foto: Leif R Jansson/TT Bild 2 av 4

Ingmar Bergman ville inte, som många andra, dölja sitt nazianstrukna förflutna.

Foto: TT Bild 3 av 4

Ingmar Bergman och scriptan Gun Holmgren under inspelningen av filmen ”Det regnar på vår kärlek”, 1946. Först samma år slutade Bergman, enligt egen utsago, att beundra Hitler.

Foto: IBL Collections / IBL Bild 4 av 4
Annons
Annons
Annons
Annons