X
Annons
X
Scen
Recension

Höstsonaten Bergman i koncentrat övertygar som opera

Premium

Nyskrivna operan "Höstsonaten" ingår 100-årsfirandet av Finlands självständighet. Bo Löfvendahl hör en magnifik Anne Sofie von Otter och hoppas att operahusen nu slåss om att sätta upp den.

Anne Sofie von Otter i ”Höstsonaten”.
Anne Sofie von Otter i ”Höstsonaten”. Foto: Sakari Viika

Filmer med Ingrid Bergman tycks ha en speciell dragningskraft hos beställare av nya svenska operaverk. Häromåret var det Hitchcockdeckaren ”Notorious” som blev storslagen opera i Göteborg, denna gång ingår ”Höstsonaten” i 100-årsfirandet av Finlands självständighet på Nationaloperan i Helsingfors. Ingmar Bergmans film från 1977 – Ingrid Bergmans sista – är ett intimt kammarspel i närbild, som här växer till stort musikaliskt format, med fem solister och kör. Ändå är det i grunden en uppgörelse mellan en mor och hennes dotter: Anne Sofie von Otter som den framgångsrika pianisten Charlotte Andergast och Erika Sunnegårdh som hennes vädjande dotter Eva.

"Osannolika kvinna, besynnerliga mor" – Evas första, längtande fraser klarlägger hur hon hela sitt liv hukat i moderns skugga. Eva sitter på sängkanten i gråa raggsockor och väntar: nu ska de träffas för första gången på många år.

Anne Sofie von Otter i ”Höstsonaten”.

Foto: Sakari Viika Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X