ArvetBerättelsen glider undan i franskt familjedrama

Maïwenn, till vänster, har både regisserat och spelar huvudrollen i ”Arvet”.
Maïwenn, till vänster, har både regisserat och spelar huvudrollen i ”Arvet”. Foto: NonStop

När en älskad morfar dör öppnas portarna till en bitter släktfejd: alla har just sin idé om hur han ska begravas. Det franska dramat ”Arvet” är bitvis rolig och välspelad, men alltför entonig, tycker Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad
Annons

Fransk pratfilm i all ära, och jag ömmar närmast osunt mycket för den i vanliga fall, men i dessa vanliga och bästa fall är den i åtminstone någon mån oförutsägbar. Man förhåller sig hela tiden uppmärksam eftersom man inte riktigt vet vart dialogen är på väg. Den tar visserligen omvägar, men det kan också visa sig att det är det listigaste sättet att ta sig till nya, bitterljuva insikter om livet och konsten och kärleken.

Inte riktigt så här. ”Arvet” har i princip redan inledningsvis anlänt till sin slutdestination och trampar sedan rätt mycket dramaturgiskt vatten. Manus klinkar väl mycket på en och samma tangent. Det är just inget fel på själva tangenten som sådan, men man önskar sig en smula dynamik och variation.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons