Annons
Recension

Sonja NilssonBerättelse som slutar i katastrof

Publicerad

”Ahaaw, love to love you, baby.” Donna Summer sjunger till sköna poptoner om längtan att få älska, att bli älskad. Två 70-talssnygga kvinnor laddar för kvällen, musiken sätter stämningen och den första drinken värmer upp. Det kan bli en bra kväll. Hårband eller utsläppt?

Det kan sägas direkt: Det här är en omtumlande utställning och allt kommer att sluta i katastrof. Men det spelar ingen roll att vi från första början vet som händer – historien är välkänd. Den har utspelats här och där, nu och då, under samma 70-tal som anges av de utsvängda byxorna, höga stövlarna och skivspelaren, liksom vid andra tidpunkter. I ett diskoljudande New York eller en svensk småstad.

Annons
Annons
Annons