Annons
X
Annons
X

Psykolog: ”Berätta inte mer än barnen frågar efter”

Som förälder är det viktigt att tänka på hur man hanterar sin egen oro och nyhetskonsumtion när barnen är med. Berätta inte mer om dådet på Drottninggatan än barnen frågar efter, råder Josefin Michanek, psykolog vid Rädda barnen.

Reaktioner efter terrordådet i Stockholm
”Man behöver inte berätta alla detaljer för barn. Det kan räcka att säga att det har hänt en olycka och att många vuxna jobbar för att det ska bli bra igen”, säger Josefin Michanek, psykolog vid Rädda barnen.
”Man behöver inte berätta alla detaljer för barn. Det kan räcka att säga att det har hänt en olycka och att många vuxna jobbar för att det ska bli bra igen”, säger Josefin Michanek, psykolog vid Rädda barnen. Foto: Paulina Westerlind och Noella Johansson/TT

Hur mycket ens barn har tagit in och förstått av dådet på Drottninggatan är inte alltid så lätt som förälder att veta.

– Det är svårt att veta hur mycket och när man ska berätta för barn. En tumregel är att inte berätta mer än barnen frågar efter, men samtidigt vara väldigt uppmärksam på om de på något annat sätt visar att de är oroliga, säger Josefin Michanek, psykolog vid Rädda barnen.

Mindre barn kan visa i leken att de har funderingar kring vad som hänt. Barn i skolåldern kan visa oro i stället för att fråga.

Annons
X

Det är viktigt att anpassa nivån på informationen efter barnets ålder och mognad.

– Mindre barn har kanske behov av att sätta ord på tankar och känslor, man kan säga ”Jag ser att du är orolig när du hör det här”. Jag har en femåring här hemma som inte uppfattat vad som har hänt och då berättar inte jag. Skulle han däremot snappa upp det från någon annan och ställa en fråga – då behöver jag bemöta det.

När det gäller våra tonåringar är det viktigt att ta sig tid, sätta sig ner och undra vad de sett och fråga ”Vad vet du?”.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I skolåldern får man räkna med att barnen hört vad som hänt. Josefin Michanek berättar om en sjuåring som sa ”vilken tur att kiosken stod kvar” när han såg bilden med bilen som kört in i Åhléns. Då kan det vara bra att stanna vid korvståndet, bemöta de konkreta frågorna om bilden och inte ge sig in i ett resonemang om terrorismen i världen. Barn i lägre skolålder tar in information i små portioner, vilket kan vara bra att tänka på.

    – När det gäller våra tonåringar är det viktigt att ta sig tid, sätta sig ner och undra vad de sett och fråga ”Vad vet du?”. Det sprids mycket rykten och man kan resonera kring dem.

    Lite äldre barn kan behöva hjälp så att de inte blir sittande för länge framför nyheter och sociala medier. Annars kan det bli svårt att få distans till det som hänt. Som förälder kan man ge barnen vila genom att säga ”Kom så gör vi det här i stället”.

    När föräldrar pratar med sina barn om en sådan här hemsk händelse väljer förmodligen de flesta sina ord. Men när man talar med andra vuxna eller lyssnar på nyheter är det kanske lättare att vara lite obetänksam.

    – Det är jätteviktigt att tänka på som vuxen. Jag känner själv att jag har ett stort behov att ta in information, men jag har inte satt på tv:n hemma utan lyssnat på radio i mina hörlurar eller gått in i ett annat rum och tittat på sociala medier, säger Josefin Michanek som har en ettåring och en femåring hemma.

    Ska man gå på kalas eller träning, kan man komma överens med andra föräldrar om att inte prata om det som hänt inför barnen. Även små barn är väldigt receptiva när föräldrar är oroliga. Att överhöra sådant man inte förstår kan ge underlag till vanföreställningar och fantasier.

    Som förälder vill man lugna sitt barn, men också skydda och förbereda det för farliga situationer.

    – Det är en mänsklig föräldrainstinkt att vilja skydda när en sådan här hemsk sak har hänt. Vi får försöka förmedla till barnen att det här är väldigt ovanligt och att vi inte behöver gå runt och vara rädda, men kanske uppmana dem vara uppmärksamma på situationer där det är mycket folk och att ha kontakt med varandra. Det är viktigt inte bara vad vi säger, utan hur vi säger det. Att vi förklarar på ett lugnt sätt och och tryggar barnen.

    Det finns också barn som var nära attentatet, som kanske blev ögonvittnen eller sprang för livet med sina föräldrar. En svår händelse påverkar barn väldigt olika, en del lyckas hantera det medan andra blir djupt påverkade.

    – Vi behöver vara uppmärksamma den närmaste tiden vilka signaler de här barnen uppvisar. Att reagera precis efter och få svårt att äta eller sova är inte konstigt, men håller det i sig mer än en månad behöver man kanske professionellt stöd, säger Josefin Michanek.

    Annons
    Annons
    X

    ”Man behöver inte berätta alla detaljer för barn. Det kan räcka att säga att det har hänt en olycka och att många vuxna jobbar för att det ska bli bra igen”, säger Josefin Michanek, psykolog vid Rädda barnen.

    Foto: Paulina Westerlind och Noella Johansson/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X