X
Annons
X
Recension

Jazzkatten i Vattudalen Storspoven och Wolgers intar Storsjöyran

Amanda Werne framför ”Hård stad” på Storsjöteatern i Östersund i föreställningen ”Jazzkatten i Vattudalen”. Foto: Göran Strand

Först tänker jag att det bara är någon från Västerbotten som glömt att stänga av sin mobil. Men så hörs den igen, storspoven, dess drillande läte rullar ut över Storsjöteaterns salong. Och så ljudet från vatten som stilla slår längs båtens sidor, den som Beppe Wolgers ror i Ströms Vattudal – det förstår man för nu hörs också hans välbekanta stämma. Han berättar om när han åt sin första tunnbrödstut och fick smak inte bara för det utan även för norra Jämtland. Det är en helt ny värld som öppnar sig framför honom, bland skogarna och fjällen. Det är ett ställe han sökt efter hela livet och först nu hittat. Han är överväldigad säger han, och i Storsjöteaterns salong bankar nu våra hjärtan av stolthet lika högt som storspovens pulserande drill. Beppe Wolgers valde oss – textförfattaren, poeten, Pippis pappa – det var Jämtland som blev hans paradis på jorden, och för det har vi vallfärdat hit ikväll och pressat oss in i lokalen – det är en ut, en in som gäller, och ingen lämnar sin plats.

I år är det 90 år sedan Beppe Wolgers föddes, och på Döda fallets vridläktare i Ragunda i östra Jämtland har hans "Dunderklumpen" spelats inför utsålda läktare hela juli. Här på Storsjöyran är det en utvald skara artister som hyllar honom genom att framföra några av hans sånger. De varvas med att Camilla Wolgers – Beppes yngsta dotter, hon som låg i sängen den där natten då Dunderklumpen smög in i barnkammaren och la vantarna på Endumen, Lejonel, Dockan och Pellegnillot – läser ett urval av hans dikter.

Amanda Werne framför ”Hård stad” på Storsjöteatern i Östersund i föreställningen ”Jazzkatten i Vattudalen”.

Foto: Göran Strand Bild 1 av 3

Camilla Wolgers läser ur sin pappas dikter från Vattudalen i norra Jämtland.

Foto: Göran Strand Bild 2 av 3

Ebbot Lundberg valde ”Men hej” för att den är lika avslappnad som Beppe Wolgers var. Och kanske även han själv.

Foto: Göran Strand Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X