Annons

Bellman går hem i Tjuvasjien

Trots att man är beredd tar det ändå ett litet tag innan man säkert känner igen fader Berg med fiolen och jungfru Lonas himmelsblå strumpor. Men käraste bröder, systrar och vänner, det är inte så konstigt. Hur ofta hör man Bellman på tjuvasjiska?

Under strecket
Publicerad

Teatermannen, sångaren, poeten, översättaren med mera, Iosif Trer, har i dagarna besökt Stockholm. Då framträdde han på det idylliska Bellmanmuseet på Långholmen inför en liten men förtjust publik. Han sjöng, a cappella, ett antal vemodigt klingande traditionella sånger från sitt hemland Tjuvasjien, samt ett knippe Bellmanepistlar, för Iosif Trer är bellmanist och medlem i det tjuvasjiska Bellmansällskapet. Tjuvasjien är en rysk delrepublik belägen vid Volgakröken, ungefär halvvägs mellan Moskva och Ural. Republiken har drygt en och en halv miljon invånare, varav ungefär två tredjedelar är tjuvasjer, ett mycket gammalt turkfolk som fick sitt skriftspråk först på 1800-talet. Möjligen har litterärt bevandrade personer hört talas om Iosif Trers gode vän Gennadij Ajgi. Han är Tjuvasjiens mest kände poet även om han skriver på ryska, och nämns ibland i Nobelprissammanhang. Det är också Gennadij Ajgi som är den tjuvasjiska bellmanismens fader. - 1992 var han på besök hos översättaren Annika Bäckström i Uppsala, berättar Iosif Trer. - Hemma hos henne fick han höra en Bellmaninspelning med Fred Åkerström. Han blev genast intresserad, och när han kom hem samlade han vänner och bekanta, författare, skådespelare, konstnärer, musiker, och så var det hela i gång.

Annons

Ajgi ledde översättningsarbetet, som gjordes via ryska översättningar. Projektet fick ekonomiskt stöd från det tjuvasjiska utbildningsministeriet, som gjorde en förhandsbeställning på 3 000 exemplar till landets skolor. 1995 var utgåvan klar, och lanserades vid en storslagen tillställning med bland andra republikens president närvarande. - Men han blev alldeles stum när han insåg vad texterna handlade om, säger Iosif Trer och skrattar. - Vid den tiden pågick en stor kampanj mot alkoholmissbruk i Tjuvasjien och presidenten själv är en ytterst måttfull man. Ministeriet drog visserligen inte tillbaka sin beställning, boken finns i skolbiblioteken, men den ströks från läroplanens lista över ”rekommenderad läsning”. Det har dock inte hindrat att Bellman vid det här laget har nått ut till en riktigt bred tjuvasjisk publik. Den andra, vackert illustrerade upplagan av boken är slutsåld, och den tjuvasjiska radion arbetar som bäst med att färdigställa en cd med Iosif Trer, där han bland annat sjunger Bellman. Den traditionella folkkulturen i Tjuvasjien är, som Iosif Trer beskriver den, strängt ritualiserad, och det kanske är just därför som en bohemisk och livsbejakande diktare som Bellman går hem bland tjuvasjerna. Bellman ger andrum i dagens allvar, hos honom kan man samlas och pusta ut. - Bellman är en mästare i umgänge, det är umgänget han firar i sina texter, säger Iosif Trer. - Och han är en motståndsman. Hans livshållning går ut på att inte ge upp inför döden, smärtan och lidandet. Tänk på hur folk i allmänhet hade det på 1700-talet, vilket stöd för dem i deras elände att få höra att livet ändå är fantastiskt. Det är heroism! Det var för övrigt först när Iosif Trer hade kommit fram till den läsarten som han tyckte att han kunde framträda offentligt med Epistel nr 30, ”Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar”. - Javisst, det blir ju lätt fyllesentimentalitet av alltsammans, men om man tolkar den som en motståndssång är det i stället den kämpande Bellman vi hör.

Annons
Annons
Annons