Annons
X
Annons
X

Bekämpa betygsinflationen

SÖNDAGSKRÖNIKA

Vad tycker du om betyg?

Tillträdande chefen för Skolverket, Anna Ekström, får frågan i senaste numret av Fokus och ger ett rakt och rimligt svar: ”Betyg är viktigt och ett bra sätt att förutspå hur det ska gå för elever längre fram i utbildningen. Jag oroas över att betygen stiger medan resultaten sjunker. Risken är att betygen tappar sitt värde och att folk väljer skola efter betyg, inte efter kvalitet och kunskap.”

Det hade varit bättre om Ekström var ilsken istället för orolig, men hur som helst har hon fog för sin känsla. Vi har lärt oss att avsky den gamla vanliga inflationen och uppdragit åt Riksbanken att hålla den i schack, men när det gäller betygsinflationen är attityden förströdd. Vi vet att det blir ett elände när penningvärdet gröps ur och det kastas i grus i marknadsekonomins signalsystem, men vi fortsätter att handskas lättsinnigt med kunskapssamhällets valuta.

Annons
X

Hösten 2009 uppmärksammade forskarna Magnus Henrekson och Jonas Vlachos att andelen gymnasister som gick ut med högsta betyg i alla ämnen var 28 gånger större 2007 än 1997. Andelen som låg strax därunder hade ökat med en faktor sex.

Teoretiskt sett skulle förklaringen kunna vara att toppelever på 2000-talet läste så ögonen blödde jämfört med kamraterna tio år tidigare och lärde sig väldigt mycket mer. Men icke. Bara några månader efter Henrekson/Vlachos artikel kom den internationella jämförelsen TIMMS Advanced 2008, som Skolverket lade fram under rubriken ”Kraftig försämring av svenska gymnasieelevers kunskaper”. I matematik hade ”andelen elever som presterar på den högsta nivån minskat från sex procent 1995 till en procent 2008”. Andelen fysikelever på avancerad nivå sjönk från 25 till sju procent.

Fler toppbetyg. Färre toppresultat. Det är kunskapssamhällets motsvarighet till att priset stiger och förpackningen krymper. Det skadar förtroendet för bedömningssystemet i allmänhet, men det slår också hårt mot elever på skolor där man ändå vill slå vakt om betygens integritet. Gymnasiebetygen är ju inte bara ett kvitto utan också ett avgörande urvalsinstrument för dem som ska läsa vidare på universitet.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är inte heller så att problemet bara finns högst upp i toppen. Även medelbetygen har stuckit iväg och var betydligt högre 2008 än 1998 i både gymnasium och grundskola.

    Vad beror den här osunda utvecklingen på? Örjan Hansson, Magnus Henrekson och Jonas Vlachos (HHV) tacklar frågan i nya numret av Axess (3/2011). Jag nämnde artikeln kort i förra söndagens krönika, men den förtjänar mer än så.

    Artikelförfattarna konstaterar att det finns gymnasier där nästan 60 procent av eleverna får ett högre betyg på en viss kurs än vad de fick på det nationella provet – men det finns också skolor där andelen ”överbetyg” är noll procent. Problemet är alltså dubbelt: dels råder betygsinflation, dels kommer den inte alla till del.

    I en färsk studie för Konkurrensverket visar Vlachos att det inte finns någon nämnvärd skillnad i betygssättning mellan friskolor och kommunala skolor. Däremot misstänker han och de andra två skribenterna i Axess att det fria skolvalet pressar skolor att göra sig attraktiva genom att vara generösa med betygen, och att en del gör sig attraktivare än andra. Men vad de framför allt demonstrerar är att kontrollmekanismerna är rena skämtet.

    De citerar utlåtanden från både Skolverket och Skolinspektionen som är rent generande i sin naivitet eller tafatthet eller både och. Skolverket vill inte säga något om vilken skola som gör rätt i 60-noll-exemplet ovan men konstaterar insiktsfullt att skolorna inte verkar sätta betyg ”på samma grunder”. Skolinspektionen tycker att skolor ska utveckla en mer likvärdig betygssättning genom att prata mer med varandra. En sak är säker: sådana provsvar ger inga överbetyg.

    Som vore det inte nog att betygen sätts högre än vad provresultaten motiverar, påpekar Hansson/Henrekson/Vlachos att lärare rättar sina egna elevers prov och att kontrollen är märkvärdigt skral av hur proven hanteras och genomförs. I grundskolans årskurs nio har eleverna nationellt prov i bara ett av ämnena biologi, fysik och kemi. Skolorna får reda på vilket av ämnena det blir ett par månader innan provet ska göras och får själva välja om man ska avslöja det för eleverna eller ej…

    Skolinspektionen har nyligen fått i uppdrag att ta in en liten del av de nationella proven och rätta dem centralt. Det lär få viss korrigerande verkan och är ett steg i rätt riktning, men det är inte nog.

    Vid nationella prov bör lärare inte bedöma sina egna elever, och det behövs mycket tuffare granskning av skolor som låter avståndet bli stort mellan provresultat och betyg. Universitet och högskolor behöver få bättre möjlighet att använda intagningsprov, som mäter vad de sökande faktiskt kan.

    I kampen mot inflation är det stramhet som gäller.

    PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD.

    pj.anders.linder@svd.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X