Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Pierre Björk
Perfect Guide

Behnaz Aram: ”Kläder ska tala tyst”

Designern Behnaz Aram pendlar mellan traditionella modeuppdrag och storslagna sceniska kreationer. SvD Perfect Guide pratar butiksdöd, snö och hemlängtan med en av Sveriges mest intressanta modeskapare.

Mariatorget, Södermalm. Modedesignern Behnaz Aram är svart från topp till tå, förutom det illröda läppstiftet. Hon sitter innanför fönstret till ett café och hejar på folk till höger och vänster.

Annons
X

Här kommer regissören Pia Forsgren som Behnaz nyligen skapade kostymer till i opera-uppsättningen Syskonen i Mantua på Drottningholms slottsteater. Där vinkar konstnären Karin Mamma Andersson, vars make Jockum Nordström lovat att hänga upp tavlor i Behnaz hem ett kvarter bort.

Den 40-åriga kläddesignern är svag för klassiska konturer och klara kontraster – bländande vitt eller blankaste svart. Hon har skyndat från jobbet som konceptdesigner på & Other Stories. När det kommer till mode gillar hon det handgripliga, att se folk på stan i plagg hon själv skissat fram. Samtidigt skapar hon kostymer för scenen. Det har blivit ett dussintal uppsättningar sedan debuten som 26-åring på Kungliga Operan, i verket Ossuarium av Gunnlaugur Egilsson.

– Jag hade just kommit hem från designskolan i London och grundat mitt eget klädmärke. Jag gjorde en fotoutställning med enbart svarta kläder som vi hade plåtat i massor med snö ute i Nackareservatet.

Den isländske koreografen föll för fotomodellerna som gled fram i välskräddade plagg mitt ute i skogen. Behnaz minns hans kommentar: "Jag tyckte om din estetik. Dina kläder talar så tyst".

– Så vill jag att det ska vara. För mig är personlig design att du som bärare lyfter kläderna. Det är inte kläderna som gör dig, utan tvärtom. Kollektionen hette Fall of an empire, och var inspirerad av min studietid på London School of Fashion. Jag satt och bläddrade i biblioteket och hittade fantastiska arkivbilder från ryska byar under 1930-talet.

Sex år i modehuvudstaden satte spår. Det var i London som Behnaz Aram lärde sig allt om noggrannhet, hårt arbete och att skaffa sig en personlig signatur. 

– Jag kom dit med en sorts blåögd inställning till vad mode är. Jag lärde mig att varje idé måste utvecklas gånger tio; dissekera, dissekera och gör den till något eget.

Idag är kläderna från Ossuarium borta. De försvann blixtsnabbt med andra specialskräddade plagg när Operan nyligen sålde ut delar av kostymförrådet.

– Jag förstår inte varför man inte sparar plaggen, särskilt inte nu när det talas så mycket om återvinning. Det är också tråkigt att så många kostymateljéer läggs ner. Jag har jobbat både med Folkoperan, Riksteatern och Orionteatern. Det är sorgligt att kultur inte prioriteras högre.

Ett av de senaste mer spektakulära uppdragen var just på Orionteatern. Där samarbetade Behnaz med parhästen och regissören Kristofer Steen med att ta fram en silvergrå, nyantik värld kring Shakespeares Julius Caesar.

– Teaterplagg ska synas utan att man riktigt lägger märke till dem. Kostymerna är medspelare som aldrig helt får ta över scenen.

Själv lämnade hon sitt eget märke för att bli designer på Whyred i fem år, innan Behnaz handplockades till att bli konceptdesigner på H&M:s mer trendiga märke & Other Stories. Det är en turbulent tid för textilvärlden. Häromveckan blev det klart att H&M lägger ner varumärket Cheap Monday, delvis på grund av konkurrensen från onlinebutikerna.

– Näthandeln kan också vara en utveckling. Kunden har hittat nya sätt att handla på. Själv måste jag alltid känna på produkten. Därför tror jag allt mer på butiken som ett showroom.

undefined
Foto: Pierre Björk

Du har levt 12 år i "Det svenska modeundret". Hur mår det idag?
– Det är lite tystare, men det har också utvecklats och spridit sig över Skandinavien. Samtidigt väljer allt fler modehus att skippa sina visningar, även om catwalken kommer att fortsätta i världsstäderna. Men Stockholm är fortfarande viktigt. Vi är trendkänsliga och medvetna. Hela scandic chic-vågen är sprungen ur ett Stockholmsperspektiv. Jag är själv alltid klädd i svart för att slippa tänka på att matcha. Det räcker med ett par roliga örhängen. Jag behöver inte vara en påfågel. Samtidigt finns det mycket i jantelagen och folkhemstänket som gör att vi är många som ser väldigt lika ut.

Med din iranska bakgrund – hur ställer du dig till folkhemstanken?
– Jag var sju år när vi flyttade hit, så jag kommer alltid att vara iranska. Jag njuter av Irans rika historia och av att läsa Rumis dikter. Samtidigt älskar jag min uppväxt här. Anledningen till att mina föräldrar lämnade en bra tillvaro var för oss barns skull. Sverige har ett stort hjärta, och jag kämpar för den öppenheten och generositeten. Folk behöver bara bli lite mer positiva. Det är lätt att skylla på immigranter och flyktingar, men när det kommer till integration handlar mycket om utbildning, upplysning och inkludering.

Familjen Aram lämnade sin ekonomiskt goda, akademiska tillvaro och kom till Sverige 1986. En anledning stavades Olof Palme, som symboliserade något stort och viktigt: Frihet.

– Vi bodde i Karachi i Pakistan där jag och min bror gick på en engelsk skola. Vi hade alltså redan ett gemensamt språk med landet vi kom till. Jag har fått jobba hårt för att komma in i samhället men skulle nog säga att jag driver mig själv hårt. Tänk om vi alla hade ett litet magnum opus i oss. Det räcker att gå och rösta. Folk har krigat och dött för rösträtten. 

Familjen Aram landade på en flyktingmottagning i Sandviken. Det var mars och riktigt kallt.

– Jag hade aldrig sett snö tidigare, och det var sådana mängder att jag och mina bröder sprang ut och byggde en snökamel. Det blev en symbol; mitt ursprung mötte det svenska.

Efter mindre än ett år flyttade familjen till Upplands-Bro där de blev kvar. Under gymnasiet sommarjobbade Behnaz på psyket på S:t Göran med sikte att bli psykolog.

– Jag kom in på psykologlinjen i London. Men där började jag med mode istället, även om mina föräldrar och bekanta tyckte att det var något flummigt.

Behnaz hyllar åter friheten och öppenheten i det svenska samhället. Hon har inte varit i Iran sedan 2003 när hennes mormor blev dålig.

– Jag har svårt för att återvända, samtidigt som jag är jättenyfiken. Jag väntar på att landet ska mjukas upp. Jag drömmer om att bo där en dag. Det är sorgligt att inte kunna vara i det land man är född i, säger Behnaz Amam.

Nu måste hon skynda hem till sin treårige son. Men innan hon springer ut i höstregnet hinner Behnaz med en solskenshistoria:

– Min son Julian hade en hörselskada. I dag hör han igen. Jag tänkte först att det var ett mirakel, men det var vätskeansamlingar i örat. Det krävdes en ung, hungrig läkare för att upptäcka det. Dagen vi kom hem från sjukhuset åt jag en morot. Julian höll på att kikna av skratt eftersom han tyckte det var det roligaste ljud han hört. Då började jag stortjuta.

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen