Annons

Sara Kristoffersson:Begäret ryms i en handväska

Från Muminmammans trygga svarta till Mona Sahlins dyra röda – handväskan är ett laddat objekt. I en ny bok tecknas handväskans historia och dess symboliska släktskap med livmodern.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I ena stunden väcker attributen begär och i nästa är de hopplöst ute, men Muminmamman har den alltid. Sara Kristoffersson som är gästprofessor i designhistoria på Konstfack och kritiker tittar på handväskans historia. (Hermes) Läs hela artikeln på svd.se/kultur/understrecket/

Foto: REUTERS

Handväskor drar till sig blickar och en del luktar pengar. En väska, som Chanel till exempel kan rymma många implikationer.

Foto: PASCAL LE SEGRETAIN/GETTY IMAGES

Muminmamman bar ju inte Chanel men alltid en svart väska som innehåller allt man kan behöva i oväntade situationer: plåster, ståltråd, karameller och näsdukar.

Foto: PASCAL LE SEGRETAIN/GETTY IMAGES

Handväskor är inte att leka med. Det framkom med all tydlighet genom den så kallade väskdebatten.

Foto: STEFANIA D'ALESSANDRO/GETTY IMAGES

Mona Sahlins Louis Vitton-väska som på grund av märket och priset fick folk att gå i taket.

Mona Sahlin poserade inför riksdagsdebatten ihop med de övriga partiledarna och språkrören. Vid hennes fötter stod en handväska från Louis Vuitton som bokstavligen fick folk att se rött.

Foto: YVONNE ÅSELL

På 1930-talet kom axelremsväskan som vittnar om ökad rörelsefrihet. Väskan en Louis Vuitton.

Foto: STAFFAN LÖWSTEDT

Man kan fråga sig varför just detta attribut – bland andra accessoarer som hattar och slipsar – är så pass laddat.

Foto: MICHEL PORRO/GETTY IMAGES

Gammal Louis Vuitton annons.

Foto: STAFFAN LÖWSTEDT

Numera köps handväskor för att väcka respekt och beundran. Det handlar dessutom – precis som andra märkesvaror – om att konstruera en identitet: att visa upp personlighet, smak och ett slags tillhörighet. (Väska Louis Vuitton 2013) Läs hela artikeln på svd.se/kultur/understrecket/

Foto: PASCAL LE SEGRETAIN/GETTY IMAGES

I ena stunden väcker attributen begär och i nästa är de hopplöst ute, men Muminmamman har den alltid. Sara Kristoffersson som är gästprofessor i designhistoria på Konstfack och kritiker tittar på handväskans historia. (Hermes) Läs hela artikeln på svd.se/kultur/understrecket/

Foto: REUTERS
I ena stunden väcker attributen begär och i nästa är de hopplöst ute, men Muminmamman har den alltid.   Sara Kristoffersson som är gästprofessor i designhistoria på Konstfack och kritiker tittar på handväskans historia.  (Hermes) Läs hela artikeln på svd.se/kultur/understrecket/
I ena stunden väcker attributen begär och i nästa är de hopplöst ute, men Muminmamman har den alltid. Sara Kristoffersson som är gästprofessor i designhistoria på Konstfack och kritiker tittar på handväskans historia. (Hermes) Läs hela artikeln på svd.se/kultur/understrecket/ Foto: REUTERS

Handväskor är inte att leka med. Det framkom med all tydlighet genom den så kallade väskdebatten. I samband med Sisela Lindbloms roman ”De skamlösa” (2007) väcktes en hätsk diskussion som kretsade kring lyxkonsumtion och köphets. Några år senare var det dags igen. Socialdemokraternas dåvarande partiledare Mona Sahlin poserade inför riksdagsdebatten ihop med de övriga partiledarna och språkrören. Vid hennes fötter stod en handväska från Louis Vuitton som bokstavligen fick folk att se rött. Bagen matchade visserligen färgen på Sahlins parti men knappast politiken. Till exempel menade Göran Greider att: ”Den där väskan pekar rakt på det största problem som västvärlden har: Konsumismen.”

Annons
Annons
Annons