X
Annons
X
Recension

Onkel Vanja Begär möter smärtsam sorg

SAMTIDA Eirik Stubø tar ner volymen, ökar intimiteten och skruvar upp alla valörer i en Onkel Vanja som tvingar oss att lyssna på orden.Aldrig har Lars Ring sett en så svart tolkning.

Anton Tjechov har flyttat till vår samtid, ett Ryssland som påminner om den amerikanska mellanvästern. Stallbacken, med hönsflock och drivor av halm, där onkel Vanja förslösar sitt liv genljuder av modern, finstämd countrymusik. Iscensättningen har fått en ton som för tankarna till Sam Shepard, en ödslig realism som övergår till tragedi.

Eirik Stubø fortsätter att undersöka världsdramatiken: Ibsen, Norén, Strindberg och senast Molières Misantropen på Dramaten. Nu gör han Onkel Vanja på Stockholms stadsteater. En uppsättning där Stubø på en gång är trogen sin egen estetik samtidigt som han vågar bana nya vägar. Sällan har jag sett en så tung Vanja, en sådan kolsvart sorg framställd så avskalat intimt. På scenen står människor med helt förödda liv på rad.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X