Baumbach, Bergman och Tystnaden

Noah Baumbachs filmer är fulla av blinkningar till Ingmar Bergman. Nu är han hedersgäst på Bergmanveckan. SvD:s Hynek Pallas samtalar med regissören om auteurteori, komplexa kvinnoroller och ”Fanny och Alexander”.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Noah Baumbach.

Noah Baumbach.

Foto: WILSON WEBB
”Kicking and screaming” (1995)
Kultkomedi om fyra nybakade studenter som är livrädda för att kliva ut i livet. Tydliga kopplingar till miljöer och karaktärer hos Baumbachs generationskamrater Wes Anderson och Whit Stillman.

”Kicking and screaming” (1995) Kultkomedi om fyra nybakade studenter som är livrädda för att kliva ut i livet. Tydliga kopplingar till miljöer och karaktärer hos Baumbachs generationskamrater Wes Anderson och Whit Stillman.

”The squid and the whale” (2005)
”Scener ur ett äktenskap” möter ”Fanny och Alexander” i Brooklyn 1986. Fantastiskt spelat skilsmässodrama som med fingertoppskänsla kombinerar barndomstrauma och humor. Introducerade regissörens kärlek för 70-talsmusiker som John Phillips och Loudon Wainwright III.

”The squid and the whale” (2005) ”Scener ur ett äktenskap” möter ”Fanny och Alexander” i Brooklyn 1986. Fantastiskt spelat skilsmässodrama som med fingertoppskänsla kombinerar barndomstrauma och humor. Introducerade regissörens kärlek för 70-talsmusiker som John Phillips och Loudon Wainwright III.

”Margot at the wedding” (2007)
Film om två systrar – den ena spelas av regissörens dåvarande hustru Jennifer Jason Leigh – och en pojke. Spåren av Bergman inkluderar den kända onaniscenen från ”Tystnaden”. Men här finns även lån från den franske nya vågen-regissören Éric Rohmer – som Baumbach döpt sin son efter – och dennes känsla för naturlig dialog och vardag.

”Margot at the wedding” (2007) Film om två systrar – den ena spelas av regissörens dåvarande hustru Jennifer Jason Leigh – och en pojke. Spåren av Bergman inkluderar den kända onaniscenen från ”Tystnaden”. Men här finns även lån från den franske nya vågen-regissören Éric Rohmer – som Baumbach döpt sin son efter – och dennes känsla för naturlig dialog och vardag.

”Greenberg” (2010)
Greta Gerwigs Baumbach-debut. Hon spelar mot en 40-årskrisande Ben Stiller – överanalyserande, med kort stubin och utan självinsikt – som har fått överta regissörens största tics: lypsylmissbruk. Bara Baumbach kan få en pågående kärleksaffär att kännas mer som dödläge än romans.

”Greenberg” (2010) Greta Gerwigs Baumbach-debut. Hon spelar mot en 40-årskrisande Ben Stiller – överanalyserande, med kort stubin och utan självinsikt – som har fått överta regissörens största tics: lypsylmissbruk. Bara Baumbach kan få en pågående kärleksaffär att kännas mer som dödläge än romans.

”Frances Ha” (2013)
Här är Greta Gerwig strålande i rollen som en kvinna som dansar mellan vänner, relationer och självförverkligande. Filmen blandar tv-serien ”Girls” – minus frustrationerna över att snart 30-åriga Brooklynbor måste bete sig som jobbiga barn – med lättheten hos ”Jules och Jim” och kvickheten i Ernst Lubitschs urbana komedier.

”Frances Ha” (2013) Här är Greta Gerwig strålande i rollen som en kvinna som dansar mellan vänner, relationer och självförverkligande. Filmen blandar tv-serien ”Girls” – minus frustrationerna över att snart 30-åriga Brooklynbor måste bete sig som jobbiga barn – med lättheten hos ”Jules och Jim” och kvickheten i Ernst Lubitschs urbana komedier.

Annons

Den svartvita inledningsscenen till Ingmar Bergmans ”Tystnaden” hör till filmhistoriens mest kända: två kvinnor och en lite pojke i en kvav tågkupé. Pojken gnuggar med fingret bort imma från fönstret och tittar ut på pansarvagnar i ett främmande land. Scenen bär på lika mycket obestämt obehag för de vuxna som nyfikenhet för barnet; en resa mot något okänt.

–Javisst! Det var därför jag använde mig av den, säger den amerikanske regissören Noah Baumbach när jag påpekar likheterna med hans film ”Margot at the wedding”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons