Annons
Recension

The Hungry sawBättre på skiva än live

Fem år har gått sedan senaste Tindersticksskivan. Sångaren Stuart Staples har under den ­tiden gett ut två soloalster. Men nu är de tillbaka, om än reducerade från sextett till trio.

Publicerad

Nya plattan, The Hungry saw, har sina stunder. Bandet känns igen. Det är sotad romantik, Jacques Brel-vibrato och melodier som antagligen fungerar bäst framåt småtimmarna. Ljudbilden är något mer sparsmakad än tidigare, men det klär gruppen och gör skivan bättre än turnépremiären på Debaser Medis.

Från början både låter och ser det emellertid engagerat ut. De har med sig både blås- och stråk­sektion. Sådant ger pluspoäng i min bok och välbehövlig laddning till musiken. Men konserten blir lätt stillastående, lyssnar man inte helt koncentrerat slutar det i easy listening. Tindersticks tassar fram i samma mjuka midtempo, har ofta ackordgångar som påminner om varandra och Stuart Staples attackerar sina texter på ett likartat vis mest hela tiden.

Annons
Annons
Annons