Annons

”Batteribehov kräver att vi satsar på svenska gruvor”

Regeringens ena hand subventionerar elcyklar och vill se fler elbilar på gatorna. Den andra handen vill förbjuda brytning och prospektering av vissa metaller och mineraler. Det är dags sätta ner foten och värna Sveriges enastående gruvnäring, skriver Penilla Gunther (KD).

Under strecket
Publicerad

Penilla Gunther.

Foto: Per Frykner Bild 1 av 3
Foto: Pi Frisk Bild 2 av 3

Penilla Gunther.

Foto: Per Frykner Bild 3 av 3

Penilla Gunther.

Foto: Per Frykner Bild 1 av 2
Foto: Pi Frisk Bild 2 av 2
1/2

Penilla Gunther.

Foto: Per Frykner
2/2
Foto: Pi Frisk

DEBATT | GRUVINDUSTRIN

I stort sett alla har i dag minst en mobiltelefon, dator eller surfplatta. Till detta kommer elcykel, elbil och en mängd andra fordon och saker vi använder i vardagen, som alla har det gemensamt att de drivs med batterier.

Frågan som inte många ställer sig är vart innehållet i dessa batterier kommer ifrån. Att återvinna mindre batterier har vi lärt oss för längesedan, och att återanvända mobiler har till exempel Telenor jobbat med ett tag. Men att som konsument förstå var metallerna till batterierna utvinns, och till vilket pris för människor och miljö, har än så länge inte varit så angeläget.

I Sverige har vi en unik möjlighet att nyttja alla delar i kretsloppet av de mineraler och metaller som behövs utvinnas, användas i produktion av batterier med mera, och sedan återvinnas. Genom etableringen av Europas största batterifabrik i Skellefteå – Northvolt – krävs också tillgång på råvara, något som finns i närområdet Norrland och Jämtland inte minst. Att även Boliden med sin stora återvinningsindustri finns i Skelleftehamn, med fartyg som kommer från hela världen, gör inte saken sämre.

Annons
Annons

I batterier är ofta två metaller ”huvudingredienser”, litium och kobolt. Kobolt finns i dag på EU:s lista över kritiska metaller då tillgången är osäker. Vad man dock har kunnat fastställa är att vi har ett antal fyndigheter i landet som ännu inte börjat brytas. Bland annat finns de kring Lainjaur, Skelleftefältet och Venafältet i Bergslagen.

Med tanke på de stora tillgångar till innovationskritiska metaller som finns i Sverige, och den långa erfarenhet och kunnande som finns inom gruvnäringen, ter sig därför regeringens samarbete något märkligt när man ser de båda ministrarna Mikael Dambergs och Karolina Skogs olika synpunkter på denna viktiga näring.

Miljöminister Karolina Skog gav i maj 2017 Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå hur ett totalförbud mot uranbrytning och användning skulle kunna utformas. Utan en tanke på att det dels blir svårt att utvinna andra sorters mineraler då uran ofta kommer med samtidigt vid brytningen, och dels blir omöjligt att använda den uran som utvinns, trots att Sverige importerar 1 500 ton uran om året.

Detta klingar som dubbelmoral i mångas öron, då vi i dag är i stort behov av mineraler. Att införa ett totalförbud mot både brytning och prospektering (Miljöpartiets valmanifest 2014–2018) skulle således innebära inte bara en risk för att befintliga gruvbolag i Sverige i dag skulle riskera att inte ens få prospektera nya fyndigheter av annat mineral för risken att de kan träffa på uran. Vi äventyrar också kommande investeringar i gruvnäringen då bolag som med nuvarande lagstiftning inte vågar påbörja prospektering på grund av den osäkerhet regeringen skickar ut.

Annons
Annons

Penilla Gunther.

Foto: Per Frykner Bild 1 av 1

Därför välkomnas regeringens beslut från december 2017 om en andra handlingsplan om nyindustrialisering för Sverige, där det framgår att regeringen tänkt påbörja en utredning för att se över reglerna för att leta och bryta mineral. Bra så långt från näringsminister Mikael Damberg, som också gett Tillväxtanalys i uppdrag att se över potentialen för innovationskritiska metaller, något som kom i en rapport i oktober.

Men, det finns ett problem. Samma beslut togs redan i juni 2016, i en strategi med samma namn men ”version 1.0” – ”Smart industri – en nyindustrialiseringsstrategi för Sverige”. Under ett och ett halvt år har regeringen alltså lyckats med en sak: att ta ytterligare beslut om att en och samma utredning ska tillsättas. Med den takten är det högst oklart när utredningen påbörjas, och när de nya mer effektiva reglerna för miljöprövningsprocessen kan finnas på plats.

Nu måste regeringen tala om vad som gäller. Den ena handen subventionerar elcyklar och vill se fler elbilar på gatorna. Den andra handen vill förbjuda, inte bara brytning av metaller och mineraler, utan också prospektering.

Regeringen måste också tala om hur man värderar svensk gruvnäring som funnits i århundraden, och som medverkar till arbetstillfällen över landet där få andra högteknologiska företag finns representerade. De bolag vi har i dag i Sverige är enastående när det kommer till arbetsmiljö, miljö- och hållbarhetsarbete. De tar ansvar för återställning av gruvområden efter stängning och arbetstagarnas förhållanden. Att inte måna om denna industri strider inte bara mot svenska näringslivsintressen utan också mot både miljön och FN:s hållbarhetsmål.

Penilla Gunther (KD)
riksdagsledamot, närings- och energipolitisk talesperson

Penilla Gunther.
Penilla Gunther. Foto: Per Frykner
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons