Annons

Bäst tack vare gudarnas gunst

Publicerad

Nog är det förunderligt: uråldriga idrottstävlingar i den lilla byn Olympia på Peloponnesos, långt från allfarvägarna, blev efterhand en central faktor i antikens samhällsliv under mer än ett årtusende. De instiftades 776 f Kr och varade, med många förändringar, fram till 393 eKr, då den romerske kejsaren Theodosius I lät stänga de antika helgedomarna och förbjöd de åt gudafadern Zeus helgade spelen.

Den som triumferade i dessa tävlingar gjorde det, ansåg man, inte enbart genom sin egen fysiska och mentala kraft utan även, och framför allt, tack vare gudarnas gunst. Enligt Cicero hade boxaren Diagoras och hans söner, som segrat i en rad olympiska matcher, presterat något så hisnande stort att det var meningslöst för dem att fortsätta att leva med och utsätta sig för ödets växlingar. I andra Timotheosbrevet säger aposteln Paulus, med tydlig anspelning på Olympia, att han kämpat den goda kampen och fullbordat loppet och att rättfärdighetens segerkrans nu väntade honom. Hos den grekiske författare som skrivit mest om Olympia, Pausanias (verksam vid mitten av 100-talet eKr), heter det att man hos hellenerna kunde se och höra mycket som väckte häpnad, men bevis på gudarnas välvilja fann man främst i Eleusis med dess mysterier och Olympia med dess tävlingar.

Annons
Annons
Annons