Barnsligt kul bland Shrigleys uppblåsbara svanar
I fyraminuterscykler fylls och töms en rad svanliknande plastskulpturer med luft. Svanhalsarna reser sig likt fallosar för att sedan kollapsa i en konsthappening utan större djupsinnigheter. Och det är inte så tokigt, skriver Dan Backman uppskattande.
David Shrigley är rolig. Torrt och lågmält brittiskt rolig. Det är, måste man nog säga, en bristvara i samtidskonsten och därför något att uppskattande lyfta fram.
Den femtioåriga britten, boende i Brighton, är också duktig på varumärkesbyggande och att sätta sin konst i produktion: den lilla shopen på Spritmuseum är full av Shrigley-merchandise som vykort, böcker, t-shirts och muggar. Det är, beroende på vilket perspektiv man väljer att se det från, kanske inte lika odelat positivt, men har gett honom en framstående position inte bara inom det globala konstetablissemanget utan också i populärkulturen. Eller som han själv, inte utan stolthet, säger på pressvisningen av utställningen: "mina verk visas på Tate och Moma men säljs också som vykort på Waterloo Station".
Fyllda av luft stäcker David Shrigleys rader av uppblåsbara svanskulpturer på de långa halsarna.
I fyraminuterscykler pumpas ”svanarna” upp, bara för att under samma tid låta luften gå ur dem.
David Shrigley bland sina kollapsade svankroppar på Spritmuseum.