Annons
X
Annons
X

Barns självmord måste följas upp

Barn så unga som åtta år kan ta sitt liv i Sverige. Men har de inte varit i kontakt med svensk sjukvård fyra veckor före dödsfallet så görs ingen ordentlig utredning. Vi lär oss därför inte av självmordet och risken för att det inträffade kopieras av andra ökar.

I mars ifjol tog en flicka i Kumla sitt liv. Hot via nätet misstänks ha varit en utlösande faktor. ”Så länge staten inte kraftigt satsar på suicidprevention kommer självmorden bland barn och unga att fortsätta”, skriver Alfred Skogberg.
I mars ifjol tog en flicka i Kumla sitt liv. Hot via nätet misstänks ha varit en utlösande faktor. ”Så länge staten inte kraftigt satsar på suicidprevention kommer självmorden bland barn och unga att fortsätta”, skriver Alfred Skogberg. Foto: JONAS ERIKSSON/TT

BRÄNNPUNKT | SJÄLVMORD

Hur orimligt lite som satsas blir än tydligare när man vet att fem gånger fler dör i suicid jämfört med de som dör i trafikolyckor.
Alfred Skogberg

När ett barn tar sitt liv sänds budskapet att samhället inte fanns där. Vi räckte inte till. Självmordet säger även att vi måste lära oss av det som hänt och göra allt i vår makt för att det inte ska inträffa på nytt. Men för att en lex Maria-undersökning ska göras krävs att den som tagit sitt liv varit i kontakt med svensk sjukvård fyra veckor före självmordet. Eftersom det inte är olagligt att ta sitt liv gör polisen ingen vidare undersökning. Och om ingen undersöker hur det kunde hända och vad vi måste göra så att det inte upprepas, kan inte systembrister identifieras. Och självmorden kan fortsätta.

För det finns en mängd undersökningar som visar att självmord kan smitta. När någon med självmordstankar kan identifiera sig med en annan persons självmord och tänka ”kan hen kan jag” då kan så kallade copy cat-suicid inträffa. Därför är det av största vikt att de närmast drabbade får den hjälp som behövs så att fler självmord inte ska inträffa.

Annons
X

**I min bok **”När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra” har jag undersökt omständigheterna kring en 14-årig flickas suicid i södra Stockholm. Flickan hade hängt sig och hittades av tre jämnåriga väninnor. En upplevelse som självklart sätter djupa spår. Jag pratade med skolans rektor och psykolog. Skolan hade haft ytterligare ett suicid några år tidigare. Men trots de två fallen hade inga specifikt suicidpreventiva åtgärder satts in. Jag frågade skolpsykologen vad som gjorts för de tre flickorna som gick på samma skola som flickan som tagit sitt liv. Psykologen hade dörren öppen och information fanns om att hjälp fanns tillgänglig. Själv hade psykologen inte kontaktat någon av de tre. Det hade andra gjort. Men borde inte en skolpsykolog träffa de elever som hittat sin väninna hängd?

När jag själv talade med flickorna berättade en av dem att hon genomfört två suicidförsök efter att hon hittat sin väninna. En annan blev kraftigt deprimerad. Samtliga hade behövt betydligt mer hjälp än de fick.

Klart är att kunskapen om vad som bör göras efter att ett barn tar sitt liv är djupt otillräcklig, inte bara i den skola jag undersökt.

I Sverige tar ungefär 10 per 100 000 ungdomar under 20 år sitt liv varje år. Det är nästan en i veckan. Ungefär två av dessa som varje år tar sitt liv är yngre än tio år. Vi talar alltså om barn på lågstadiet. Det är en obegriplig gåta att så många självmord får inträffa år efter år utan att politiker, massmedier och allmänheten gemensamt vaknar och gör allt för att ta reda på vad vi kan göra för att minska tragedierna. Men så sker inte.

Så vad skulle vi kunna göra? Lär vi oss från de som har lyckats bäst måste vi vända blicken mot Miami. Där har självmorden bland ungdomar minskat från 8 per 100 000 ungdomar till färre än 0,5 per 100 000 på ungefär 15 år. Genom att ha en kurator på 275–400 elever räcker kuratorerna till. Dessa undervisar regelbundet eleverna i livskunskap vilket gör att eleverna vet att de åtminstone har en professionell vuxen de kan vända sig till om de mår dåligt. Lärarnas jobb är att känna till varningstecken på psykisk ohälsa. Misstänker en lärare att någon mår dåligt, kallas på kuratorn som samma dag gör en utvärdering. Individuella samtal och gruppsamtal kan omedelbart erbjudas. Vid behov får eleven extern hjälp som följs upp. Skulle ett självmord inträffa skickas ett kristeam snabbt ut till den skola som drabbats. Eftersom kuratorn har lärt känna eleverna vet denne vilka som stod närmast den döde. Teamet fokuserar därför först på dem och ger därefter övriga elever och skolpersonal all upptänklig hjälp. Rutiner gås igenom och systembrister nagelfars och rättas till. Teamet stannar tills faran för suicidsmitta bedöms vara över.

Vill vi minska självmorden bland unga i Sverige måste något liknande göras även här. Men eftersom staten bara bidrar med 3 miljoner kronor till den myndighet som ansvarar och är bäst lämpad för att arbeta med frågorna, NASP, räcker inte resurserna till. Jämför det med de cirka 100–150 miljoner kronor staten bidrar med till trafiksäkerhetsforskning. Hur orimligt lite som satsas blir än tydligare när man vet att fem gånger fler dör i suicid jämfört med de som dör i trafikolyckor.

Varför staten och politikerna inte öronmärker större summor pengar till specifik suicidprevention är en gåta. Att pengar satsas på att förebygga psykisk ohälsa är bra men det är inte samma sak som att satsa specifikt på suicidprevention. Socialminister Göran Hägglund skulle som ansvarig för suicidpreventionsfrågorna kunna göra betydligt mer. Exempelvis skulle han kunna arbeta för att Barnombudsmannens utmärkta förslag att utvidga lex Bobby genomförs. Detta så att obligatoriska utredningar görs efter barns självmord, och inte bara efter att barn utsatts för brott. Dessutom borde ett internationellt pris för bästa suicidpreventiva insats instiftas. Ett sådant pris skulle föra upp suicidpreventionen på agendan och väcka inspiration kring vilka metoder som faktiskt räddar liv, något som skulle kunna ge eko internationellt.

Ett logiskt första steg vore att se till att NASP fick tillräckliga resurser för att effektivt kunna arbeta med suicidprevention. Då skulle vi sannolikt snart kunna se en större minskning av självmorden bland unga och även i andra åldersgrupper. Det vore sannerligen på tiden eftersom vi i dag vet oerhört mycket om vad vi faktiskt kan göra för att minska självmorden.

ALFRED SKOGBERG

journalist och författare till boken ”När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra”, vice ordförande i den nybildade ideella organisationen Suicide Zero

Annons
Annons
X

I mars ifjol tog en flicka i Kumla sitt liv. Hot via nätet misstänks ha varit en utlösande faktor. ”Så länge staten inte kraftigt satsar på suicidprevention kommer självmorden bland barn och unga att fortsätta”, skriver Alfred Skogberg.

Foto: JONAS ERIKSSON/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X