Annons

Synnöve Clason: Barnpsykiatrin och dess barnsjukdomar

Det finns många hjältar inom barn- och ungdomspsykiatrin, till exempel Édouard Séguin som på 1800-talet satt och höll i en hyperaktiv pojke under fem veckor. Gerhardt Nissens historieskrivning blir ett äreminne över tappra hjälpare och oförskyllt lidande barn.

Publicerad

Att psykiskt sjuka barn låses in bland våldsamma vuxna, som denna tidning hade som huvudrubrik den 2 februari, eller att vuxna inte rår på sina barn – se debatten om skolan och föräldrakurserna – är inget nytt under solen. Men man får onekligen perspektiv på krisen i barn- och ungdoms­psykiatrin när man vänder blicken bakåt i historien. ”Själsliga störningar” hos barn, unga och vuxna har funnits i alla tider – men vad har man gjort åt det?

I boken Kulturgeschichte seelischer Störungen bei Kindern und Jugendlichen ger psykiatriprofessorn Gerhardt Nissen i samarbete med det prestigefyllda Klett-Cotta-förlaget i Stuttgart svar på just detta. Som före detta chef för universitetskliniken för barn- och ungdomspsykiatri i Würzburg och innehavare av en rad internationella uppdrag samt grundare av det tyska Sällskapet för psykiatrins historia vet han vad han talar om. Nissen hade redan publicerat sig flerfaldigt inom området när han som nypensionerad samlade sig till den nu föreliggande generalinventeringen av barn- och ungdomspsykiatrins historia. Låt det vara sagt med en gång att redogörelsen i huvudsak begränsar sig till de tysktalande länderna, Frankrike, England och Amerika. Skandinavien skymtar endast här och där i samband med statistiska uppgifter.

Annons
Annons
Annons
Annons