Annons

Barnförhör bör vara mindre skrämmande

När ett sexuellt utsatt barn förhörs av polis sker det vanligtvis i ett så kallat barnahus. Tanken är bra men löser inte svårigheterna som barnen tvingas utstå i samband med förhöret, skriver psykoterapeut Börje Svensson.

Under strecket
Publicerad

När barnen förhörs i ett så kallat barnahus pekar förhörsledaren på kamerorna och berättar att samtalet kommer att filmas och att det i ett annat rum finns ett antal människor som tittar och lyssnar, skriver Börje Svensson. Bilden är från Lunds barnahus.

Foto: HUSSEIN EL-ALAWI/SYDSVENSKAN/SCANPIX Bild 1 av 1

När barnen förhörs i ett så kallat barnahus pekar förhörsledaren på kamerorna och berättar att samtalet kommer att filmas och att det i ett annat rum finns ett antal människor som tittar och lyssnar, skriver Börje Svensson. Bilden är från Lunds barnahus.

Foto: HUSSEIN EL-ALAWI/SYDSVENSKAN/SCANPIX Bild 1 av 1
När barnen förhörs i ett så kallat barnahus pekar förhörsledaren på kamerorna och berättar att samtalet kommer att filmas och att det i ett annat rum finns ett antal människor som tittar och lyssnar, skriver Börje Svensson. Bilden är från Lunds barnahus.
När barnen förhörs i ett så kallat barnahus pekar förhörsledaren på kamerorna och berättar att samtalet kommer att filmas och att det i ett annat rum finns ett antal människor som tittar och lyssnar, skriver Börje Svensson. Bilden är från Lunds barnahus. Foto: HUSSEIN EL-ALAWI/SYDSVENSKAN/SCANPIX

En tioårig flicka hämtades till polisförhör när det uppdagats att hennes pappa förgripit sig sexuellt på henne. Flickan, som gått i terapi hos mig, berättar i en tv-intervju åtta år efter polisförhöret om ångesten när de visade henne en bild som pappan tagit på henne. ”Då fick jag känslan av att de tagit in mig till polisen för att jag tagit av mig kläderna framför kameran, att jag har gjort något fel, och att jag kommer hamna i fängelset. Det var mycket skuldkänslor för jag tänkte att det var mitt fel.”

Annons
Annons
Annons