Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Barnfattigdom ska tas på allvar

Det är för att deras budskap äventyrar hjälp till barn som verkligen behöver den, som jag blir upprörd. När organisationer, som utger sig för att vara de svagas bästa vän, hafsar med fakta och underlag gör de sig skyldiga till ett osannolikt förtroendemissbruk.

Uppdrag gransknings program (SVT 16/1) om barnfattigdom ställde delvis dem till svars som ropat barnfattigdom för att få igenom sin egen, ofta politiska, agenda.

Majblomman, Rädda Barnen och Bris kämpar för en god sak och har all rätt att driva kampanjer för att lyfta sina frågor. De ska ha ambitionen att vara agendasättande, hålla galor och events för att på alla tänkbara sätt bidra i civilsamhällets välgörande verksamheter. Men när de far med osanning och beskriver en verklighet som inte finns hjälper de få.

Annons
X

Rädda Barnens kampanj om 220000 fattiga barn i Sverige tog fart under 2011 och under politikerveckan i Visby samma år betalade det sig. Håkan Juholt gjorde barnfattigdom till huvudnummer i sitt almedalstal: ”26000 svenska barn kan inte se vad som står på tavlan i klassrummet eftersom deras föräldrar inte har råd med glasögon.” Snart kom politiska förslag om glasögonsubventioner. Men det är långt ifrån säkert att det fanns något sådant behov.

SvD har skrivit om det förut. Med raka frågor visade Janne Josefsson nu att det finns all anledning att vara tveksam till siffrorna. Organisationerna verkade dessutom själva sakna underlag som kunde styrka deras påståenden. Men kampanjerna används likväl som okritiskt granskade underlag för politiska beslut.

Josefsson har också – medvetet eller ej – lyckats ifrågasätta själva fattigdomsbegreppet. Absolut fattigdom upplever den som inte kan påverka sin situation. Som saknar allt hopp om att det någonsin ska bli annorlunda.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Relativ fattigdom är något annat och vad den svenska debatten har handlat om. Det relativa innebär att min ekonomi per definition blir sämre om min granne får det bättre. Det är ett trubbigt sätt att mäta och resultat och diagnoser blir inte rättvisande.

    Det finns all anledning att känna respekt för dem som sliter med ekonomiska problem och just därför måste underlagen för beslutsfattare vara så verklighetstrogna som möjligt. Det duger inte med halvsanningar som förvisso platsar i politiska brandtal men som i praktiken leder helt fel.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X