Recension

Så mycket himmel jag orkar bära, Plåster, TrollflöjtenBarnens fantasi byggkloss i mysko drömspel

Under strecket
Publicerad
Annons

Om man går En trappa ner på Folkteatern i Göteborg, fortsätter längs en smal gång och sedan kryper in genom en mycket liten dörr hamnar man i Så mycket himmel jag orkar bära. Det är ett lite mysko drömspel för barn från 4 år, som i sin lekfulla nonsensvärld påminner om Alice i underlandet. Här kastas trådändar ut till publiken att spinna vidare på, men någonstans bland sagobyggen, äventyrsslingor, farligheter och kompistrygghet finns en kärna om den försvunna Lillgubben och en flickas saknad. Ping sörjer och längtar, men med leken som besvärjelse ger hon sig ut på en räddningsexpedition och lyckas tillsammans med sina vänner fånga så mycket himmel att de kan befria Lillgubben ur de hemska vråkarnas klor.
Uppsättningen kan tyckas en aning spretig, men dramatikern Mats Kjelbye och regissören Lars-Eric Brossner litar till barnpublikens förmåga att känna igen lekens handfasta regler och signaler för att skapa sina egna föreställningar. Lisa Hjerténs scenrum är en viktig medspelare och vidgar sig från lekrummets färgglada byggklossar till allt mer surrealistiska fantasivärldar.

De turnerande fria grupperna har oftast betydligt mindre resurser att satsa på spännande scenografier för sina småbarnsföreställningar. Ofta gäller principen man tager vad man haver, vilket i bästa fall kan utmana den kreativa förmågan. Västeråsgruppen 4:e teatern ger Plåster (från 3 år), av Lotta Östlin Stenshäll, som fiffigt nog tar sin utgångspunkt i turnélivets förutsättningar.

Annons
Annons
Annons