Barn om sprängdåden: ”Kista är mitt hem”

”Jag tror inte att någon spränger för att det är kul. Man kanske har haft en dålig uppväxt utan vuxna att prata med. Men det påverkar fortfarande barn”, säger Ines. Foto: Emma-Sofia Olsson
”Jag tror inte att någon spränger för att det är kul. Man kanske har haft en dålig uppväxt utan vuxna att prata med. Men det påverkar fortfarande barn”, säger Ines. Foto: Emma-Sofia Olsson

Nyligen inträffade två sprängdåd i Kista och Husby i Stockholm. Adam och Ines som bor i närheten berättar för SvD Junior om sina tankar och känslor.

Under strecket
Publicerad

På husfasaden i Kista finns fortfarande spår efter explosionen. Först om tre månader beräknas de boende kunna flytta tillbaka. Foto: Emma-Sofia Olsson

Både Ines och Adam känner sig trygga i skolan där det finns bra kompisar och lärare att prata med. Foto: Emma-Sofia Olsson

Lapp med information om var boende kan vända sig om de mår dåligt av det som hänt. Foto: Emma-Sofia Olsson

På husfasaden i Kista finns fortfarande spår efter explosionen. Först om tre månader beräknas de boende kunna flytta tillbaka. Foto: Emma-Sofia Olsson

Det är en kylig februaridag i Kista, som ligger i nordvästra Stockholm. Klasskompisarna Adam och Ines möter SvD Junior för att ta en promenad. Några gator bort från deras skola stannar vi till. I det här huset skedde ett sprängdåd i januari. Det finns fortfarande spår av explosionen på husväggen.

– Jag gick på den här gatan under dagen. Samma natt sprängdes det här, berättar Adam som bor i närheten.

Det var strax efter halv tre på natten som två smällar hördes i bostadsområdena Husby och Kista, som ligger nära varandra. Flera hem förstördes och som tur är var den enda personen som fördes till sjukhus inte allvarligt skadad.

På husfasaden i Kista finns fortfarande spår efter explosionen. Först om tre månader beräknas de boende kunna flytta tillbaka. Foto: Emma-Sofia Olsson
På husfasaden i Kista finns fortfarande spår efter explosionen. Först om tre månader beräknas de boende kunna flytta tillbaka. Foto: Emma-Sofia Olsson

Ines vaknade av explosionerna men förstod inte vad det var som lät:

– Det var först på morgonen som jag fick reda på att det varit ett sprängdåd. Man börjar direkt tänka att det kan hända i ens eget hem också. Tänk om det blir ännu värre den gången, säger Ines.

Både Ines och Adam känner sig trygga i skolan där det finns bra kompisar och lärare att prata med. Foto: Emma-Sofia Olsson

Lapp med information om var boende kan vända sig om de mår dåligt av det som hänt. Foto: Emma-Sofia Olsson

I skolan pratade klassen mycket om vad som hänt. Deras lärare såg till att eleverna mådde okej, och berättade att det alltid finns någon att prata med om man behöver.

– Det kan vara skönt att prata. Om jag håller saker inom mig blir jag bara mer orolig, säger Ines.

– Jag försöker glömma att det har hänt i stället, eftersom jag inte gillar känslan jag får när jag pratar om sprängningen, förklarar Adam.

Både Ines och Adam känner sig trygga i skolan där det finns bra kompisar och lärare att prata med. Foto: Emma-Sofia Olsson
Både Ines och Adam känner sig trygga i skolan där det finns bra kompisar och lärare att prata med. Foto: Emma-Sofia Olsson

Hur känns det nu?

– Det känns fortfarande lite jobbigt eftersom det hände så nära. Jag vill inte vara rädd. Kista är mitt hem och jag försöker få det att fortsätta kännas så genom att tänka på positiva saker, säger Adam.

– Ja, det händer ju bra grejer här också. Det händer inte bara hemska saker i Kista och Husby, även om det skrivs mest om det dåliga i tidningarna, säger Ines.

Ines berättar om hur bilden av Husby även kan påverka hur folk uppfattar människor som bor här.

– Det känns som att många tror dåliga saker om oss som bor i Husby. Men det är faktiskt väldigt många som bor här som är jättebra personer.

Lapp med information om var boende kan vända sig om de mår dåligt av det som hänt. Foto: Emma-Sofia Olsson
Lapp med information om var boende kan vända sig om de mår dåligt av det som hänt. Foto: Emma-Sofia Olsson

Hur går ni vidare efter det som har hänt?

– När jag skrattar med mina vänner tänker jag inte på hemska saker. Jag känner mig alltid trygg i skolan. Nu när det har gått någon vecka är jag mindre rädd, säger Adam.

– Min oro har också lagt sig. Men jag tror att den alltid kommer finnas kvar någonstans inuti. Jag känner mig också trygg i skolan och i gallerian i närheten. Där träffar man alltid på kompisar och alla känner alla, berättar Ines.

Erbjudande - prova SvD Juniorjunior.prenservice.se
Annons
Annons
Annons
Annons