X
Annons
X
Recension

Hoppet – för jag dog inte Barn på flykt i en gastkramande resa

Pantomimteatern i Stockholm fyller 40 år och firar med "Hoppet – för jag dog inte, en urstark och uppfordrande uppsättning om ensamkommande barns erfarenheter av att fly från sitt hemland, skriver Karin Helander.

Sara Runsten,Julia Gumpert och Annika Olsson på Pantomimteatern. Foto: Bengt Wanselius

Flykten. Övergivenheten, rädslan och utmattningen. Men också samhörigheten, motståndskraften och överlevnadsinstinkten. Och drömmarna. Kroppar, rörelser och musik kan uttrycka så oändligt mycket. Pantomimteatern fyller 40 år och firar med ”Hoppet – för jag dog inte” (från 10 år), en urstark och uppfordrande uppsättning om ensamkommande barns erfarenheter av att fly från sitt hemland och om själva resan mot nya, okända mål. Ett fint prov på scenkonst som väcker insikt och empati, men också frågor att diskutera tillsammans med vuxna, hemma eller i skolan.

Med en målmedveten vilja att berätta om de ensamkommande barnens verklighet och med Barnrättskonventionen i ryggen har ensemblen mött några barn som tvingats att fly från sitt land. Barnens smärtsamma och dramatiska historier har smälts ner till en gastkramande resa med Julia Gumperts osentimentala och fysiskt uttrycksfulla gestaltning av ett barn i centrum; det envetna barn som nödgas klara den fruktansvärda resan från kriget. Annika Olsson och Sara Sanchez Runsten gör med variation och precision övriga roller: mor, storebror, gränsvakter, rövare, människosmugglare och flyktingbarn.

Sara Runsten,Julia Gumpert och Annika Olsson på Pantomimteatern.

Foto: Bengt Wanselius Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X