Annons
Recension

Mahler, Pettersson, NielsenBarfotasånger

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Gustaf Mahler dog 1911, Allan Pettersson föddes samma år, och bägge var säregna modernister. Vingklippta av livet sökte de i dissonanser efter känslomässig harmoni. I Mahlers tionde och sista symfoni har tonaliteten vandrat i väg, men i övrigt är allt konventionellt ordnat. Sakari Oramo tolkade verket med en vibratolös klanglöshet och fick stråket att spela nästan torrt där musiken är som skirast. En spännande idé. På lördagens konsert sitter den säkert bättre, det var lite genrep över framförandet.

Anders Larsson sjöng åtta av Allan Petterssons barfotasånger från fyrtiotalet medryckande med bra textning, kraftfullt men ändå lyriskt. Det brukar sägas om dessa visor att tonsättaren beskrev en självupplevd fattigdom. Min misstanke är att Pettersson snarare försökte efterlikna en borgerlighet som i sin tur försökte efterlikna en folklighet med naivism och spelmanspoesi. Uppklädda i frack och lackskor i Doratis tidstypiska 60-talsarrangemang får barfotasångerna många drag av den tidens schlager. Med en annan sångare skulle någon kunnat vara Sveriges bidrag i en tidig Eurovisionstävling.

Annons
Annons
Annons