Recension

Corazón de tangoBarceló laddar med passion

TANGOSPÖKEN Det är med artistiskt handlag som Elia Barceló använder tangons interiörer och schab­loner för att skapa en hjärtslitande berättelse om längtan. Ulf Eriksson låter sig villigt förföras – för vem är immun mot drömmen om att möta sin ­felande halva?

Publicerad
Annons

I en anmälan för några år sedan av Elia Barcelós kortroman ”El secreto del orfebre” (”Guldsmedens hemlighet”, på svenska 2005) konstaterade undertecknad att denna författare inte är halvhjärtad, eftersom hon antingen skriver helt genrestyrt eller absolut fritt. Så är det också i hennes nya roman Corazón de tango (Tangohjärta), även när det gäller huvudmotivet. Den argentinska tangon är ju på samma gång stereotyp i sin rollfördelning och helt fri, såtillvida att det inte råder ­någon föreskriven ordningsföljd mellan stegen. Därför är ­förandet–följandet inte på något enkelt sätt en fråga om mannens initiativ på bekostnad av kvinnans vilja.

Var och en som besöker en ­milonga, ett tangoställe, kan begrunda hur ett gåtfullt samarbete äger rum där de dansande paren samtidigt tycks exponera och bevara sin hemlighet. Så ett bättre ämne än tangon kan knappast tänkas för Barceló, denna listiga resenär mellan tidsplan och mellan drömmens värld och vakenvärlden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons