Recension

Backwoods BarbieBarbie med doft av hö

”I’m not the Dalai Lama, but I’ll try to offer up a few words of advice”, sjunger Dolly Parton i öppningsspåret Better get to livin’. Nej, någon reinkarnerad ­tibetansk gudakonung i exil ser hon inte precis ut som, den plastikopererade tösen från Tennessee, USA. Men i likhet med Dalai Lama, som säkert skulle skratta gott åt textraden, har hon ett varmt hjärta och vet en hel del om vikten av kärlek och medkänsla i våra liv.

Under strecket
Publicerad
Dolly Parton framträder på konsert i danska Horsens.

Dolly Parton framträder på konsert i danska Horsens.

Annons

Hela sången, med den för Dolly Parton så typiskt käckt peppande refrängen ”you better get to livin’, givin’/ don’t forget to throw in a little forgivin’/and lovin’ on the way”, har dessutom ett universellt budskap om att värdesätta och ta kontroll över sitt liv, inte olikt det som Dalai Lama för fram i sin undervisning. Backwoods Barbie är en kraftfull återkoppling till den symbios av country och pop som gjorde Dolly Parton till superstjärna i slutet av 70- talet.

Vissa kanske skulle önskat sig en uppföljning på den trilogi med bluesgrass-skivor som hon släppte kring sekelskiftet – och som gav henne förnyad kredd bland musikskribenter – men jag gillar att hon här lyfter fram den omväxlande hurtfriska och sentimentala countrypop som är en så viktig del av fenomenet Dolly Parton.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons