Annons
Recension

Från härskarmakt till rättsstat. Vägen till politisk pluralismBarbarseger bäddade för modern rättsstat

Under strecket
Publicerad

”Odovakar var den förste barbar som regerade i Italien över ett folk som en gång med all rätt hade hävdat sin överlägsenhet över det övriga människosläktet. Romarnas vanära väcker vårt respektfyllda medlidande och vi sympatiserar av hela vårt hjärta med deras degenererade avkomlingars sorg och harm.”
Så ser den traditionella eländesversionen av det västromerska rikets fall år 476 ut, här i Edward Gibbons (1737-94) tappning. Men det finns också en mer positiv bild av det händelseförlopp som tar sin början när germanhövdingen Odovakar pensionerar den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus. Denna positiva bild betonar mötet mellan två rättsuppfattningar som i förlängningen lägger grunden till den demokratiska rättsstat som vi i dag betraktar som ett närmast självklart ideal.
I sin bok Från härskarmakt till rättsstat utvecklar den tidigare ambassadören Erik Cornell hur
korsbefruktningen mellan romerskt och germanskt kunde få sådana unika konsekvenser, och varför vi inte finner liknande utvecklingslinjer i andra delar av världen.
Cornell pekar på vissa väsentliga likheter i rättsuppfattning mellan romare och germaner. Hos båda såg man lagen som uttryck för folkets eller en lagstiftande församlings vilja, inte som gudomliga påbud. Lagar kan alltså ändras utifrån vad människor vill, och utan att begränsas av antaganden om vad någon gud en gång för alla lagt fast. Här finns grunden för det sekulära samhällets syn på lagen.
Till detta kommer att kristendomen från början hade utvecklats i opposition mot statsmakten, och alltså förde med sig en tradition som hävdade att det ibland kan vara rätt att trotsa statens lagar. Här finns ett frö till ett hävdande av individens rättigheter, som bär frukt i senare liberala samhällen.
En tredje faktor är givetvis kristendomens åtskiljande av världslig makt och gudomlig makt (”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som
tillhör Gud”) som ger stöd åt en sekularisering av rätten.

Allt detta kan kontrasteras mot till exempel den islamiska rättsuppfattningen och dess historia. Mohammed och de första kaliferna skapar på en gång en religiös och en politisk gemenskap. Kaliferna är också världsliga makthavare och någon skiljelinje mellan stat och kyrka, mellan världslig och religiös lag medges inte - åtminstone inte i teorin. Medan kristendomen uppstod i opposition till en existerande statsmakt, tvingades samexistera med denna statsmakt och kunde bli dominerande endast i samverkan med den, så ligger i fallet med islam initiativet hos religionen. Först finns den religiösa övertygelsen, sedan skapas med vapenmakt en stat (kalifatet) som från början är underordnad religiöst definierade ideal och normer.
Nu saknades förvisso inte ansatser hos de medeltida påvarna att utöva kontroll också över den världsliga makten. Men lika lite som världsliga härskare kunde bli allsmäktiga i ett feodalt system där de tvingades respektera sina
vasallers rättigheter, lika lite kunde kyrkan monopolisera en sedvanepräglad lag, eller förhindra lokala härskare att hävda sin suveränitet. Här finns, enligt Cornell, fröet till den pluralism och maktdelning som ses som ett bärande inslag i den demokratiska rättsstaten.

Annons
Annons
Annons