Annons
X
Annons
X
Kultur
Kommentar

Håkan Lindgren: Lär av 30-talets Sverige – stoppa populisterna

Argument och skandaler biter inte på populistiska ledare som Trump, Farage eller Åkesson. I stället krävs fräcka politiska schackdrag – och förändringar som märks i väljarnas vardagsliv, skriver Håkan Lindgren.

EU:s framtid efter brexit
Putin, Åkesson och Farage.
Putin, Åkesson och Farage. Foto: Felipe Dana/AP, Anders Ahlgren, Alastair Grant/AP

KULTURDEBATT

Jag vet en sak som inte har förändrats efter brexit. Miljonkronorsfrågan kvarstår: Hur ska populismen besegras?

Populismen är vår tids viktigaste politiska strömning. Vi har varit på väg mot missnöjespolitiker av UKIP:s, Trumps och Sverigedemokraternas slag ända sedan de goda åren tog slut någon gång under 70-talet. Ändrar vi inte kurs kan vi fortsätta neråt länge till.

Varken argument eller skandaler verkar kunna stoppa sådana politiker. Har man vinden i ryggen kan man vifta med ett järnrör utan att opinionssiffrorna tar skada. I DN skriver Joris Luyendijk om ”post-sann politik” (25/6). En populist kan säga en sak på förmiddagen, motsatsen på eftermiddagen och blir han påkommen med en lögn behöver han inte ens spela kränkt över elitens fula tricks längre. Det räcker med en konspiratorisk blinkning till publiken: Okej, det var fel, än sen? Den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen har beskrivit den sortens dynamik bäst. Putin använder den. Hans underförstådda budskap till folket är: Jag låtsas inte. Jag är inte fin, jag är korrupt – och det är ni också! Ni vill ha den grymmaste skitstöveln på tronen, för han är som ni.

Annons
X

Den slutsats som borde dras efter brexit tror jag är ganska enkel. Övertyga folk om att EU fungerar, se till att EU innebär konkreta, märkbara fördelar för människor i deras vardagsliv – eller ta konsekvenserna.

EU är i grunden en utmärkt idé. Men när unionen har ställts inför en kris eller en prövning har den, alltför ofta, reagerat med att svika sina egna bästa principer. Listan är rätt lång, från krigen i före detta Jugoslavien, till nedmonteringen av den ungerska demokratin och Putins ockupation av östra Ukraina. De vackra fraserna om demokrati och fred plockas bara fram när vi ska övertalas att acceptera status quo och tro att det blir bättre sedan, någon gång i en obestämd framtid.

På 30-talet stal Socialdemokraterna högerpopulismens tyngsta idéer – nationen och folket – och förvandlade dem till det progressiva projektet folkhemmet.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Hundra meter utanför min dörr brukar rumänska tiggare övernatta i en gångtunnel. Det är säkert en mycket bekväm lösning för Rumäniens regering, som slipper ta itu med diskrimineringen av romer på hemmaplan. När EU inte sätter större press på sina bidragstagande medlemsländer säger man i praktiken att alla EU-medborgare inte är lika mycket värda. Räkna med att hela världen hör och förstår det budskapet. Fredsprojektet EU:s senaste genidrag är tydligen att muta Erdogan i hopp om att han ska hålla flyktingvågen borta. Så uppför sig inte det EU som jag röstade ja till.

    Det finns en fråga som återkommer gång på gång i debatten, formulerad på lite olika sätt av folk som oroar sig för att högerextremismen blir starkare. Frågan brukar låta så här: Kan vi lära oss något av vad Sverige gjorde på 30-talet?

    Det kan vi väl. Om vi vill.

    På 30-talet stal Socialdemokraterna högerpopulismens tyngsta idéer – nationen och folket – och förvandlade dem till det progressiva projektet folkhemmet. Det var en elegant kombination av strategisk fräckhet och uppriktig idealism. De kunde vara så fräcka eftersom de samtidigt var övertygade idealister: de hade ett långsiktigt mål och visste exakt vart de ville komma. Kanske bidrog det till att de tre högerextrema partierna i riksdagsvalet 1936 sammanlagt fick mindre än två procent av rösterna.

    Idag, när Sverigedemokraterna har gjort sitt bästa för att lägga beslag på folkhemsnostalgin, skulle vi behöva ett lika fräckt schackdrag som rycker bort mattan under populisternas fötter. Det är patetiskt att partier med hundra års erfarenhet inte kan spela brallorna av SD. Istället ser vi motsatsen till 30-talets strategi: fiendens idéer betraktas som smittsamma bakterier. De bekämpas inte med argument utan med hygien och isolering.

    Brexit handlade förstås inte bara om EU: det var en symbolisk protest mot allt som halva befolkningen är missnöjd med. Hur ska man bemöta den sortens missnöjesyttringar? Inte genom att köpa populisternas verklighetsbeskrivning och försöka erbjuda en lightversion av samma sak. Man vinner folks förtroende genom att göra något som missnöjespartier aldrig kan. Genom att man för en politik som gör att folk upplever praktiska, konkreta förbättringar av sitt vardagsliv. All politik som inte gör det lever på lånad tid.

    Populister som Farage har inget annat att komma med än känslor, floskler och lögner. Låt dem prata känslor och besegra dem genom att peka på konkreta förbättringar: Titta, har ni märkt att vårdköerna är kortare nu?

    Missnöjespartier kommer inte att lösa ett enda vardagsproblem åt folk. De klarar inte ens av att vinna en folkomröstning. Dagen efter segern hade brexit-gänget ingen plan, vilket en skämtteckning i The Times satte fingret på. Tre paniksvettiga brexitledare – Ian Duncan Smith, Michael Gove och Boris Johnson – ropar: Vi menade egentligen inte mer pengar till vården! Vi menade egentligen inte färre invandrare! Vi menade egentligen inte nej till EU!

    Den som kan ge ett trovärdigt svar på frågan ”Hur besegrar man en populist?” kommer jag att lägga min röst på i nästa val. Ni har två år på er.

    Annons

    Putin, Åkesson och Farage.

    Foto: Felipe Dana/AP, Anders Ahlgren, Alastair Grant/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X