Annons

Bara hans gitarr kom hem igen

Efter dådet på Utøya kämpar de överlevande med att återgå till livet. Renate Tårnes såg sin pojkvän bli skjuten till döds. När hennes samtal till polisen spelas upp i rätten hörs mer än 50 skott i bakgrunden. Reportagebyrån Paragon Features har följt Renate under året som gått.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Du förväntar dig att han ska ligga vid sidan av dig, liksom. Men så gör han inte det. Det blir så tomt. Han som gav mig ett skäl till att åka hem efter jobbet och som fick mig att slappna av, finns inte här längre. ”

Foto: MARTIN SLOTTEMO LYNGSTAD

Renate Tårnes sitter vid pianot i lägenheten i Trondheim och spelar. Tangenterna är en tidsmaskin. Musiken håller världen ute.

Foto: MARTIN SLOTTEMO LYNGSTAD

I årsmötessalen klappar Renate Tårnes lätt i händerna. AUF-ledaren Eskil Pedersen omfamnar henne. Några gånger är politik kärlek och kärlek politik. Det verkar som om applåderna fortsätter i evighet.

Foto: MARTIN SLOTTEMO LYNGSTAD

Ibland, med väninnor som också förlorat vänner på Utøya, är galghumorn det bästa sättet att bearbeta känslorna. De skämtar på ett sätt som bara är tillåtet i de allra innersta cirklarna i AUF.

Foto: MARTIN SLOTTEMO LYNGSTAD

–Efter Utøya har vardagen gått upp och ned. Jag kan vara sprudlande glad i det ena ögonblicket, men ligga sammankrupen under duntäcket i nästa.

Renate Tårnes sitter vid pianot i lägenheten i Trondheim och spelar. Tangenterna är en tidsmaskin. Musiken håller världen ute. Texten hon sjunger är det norska rockbandet Kaizers Orchestras mest älskade sång, Hjerteknuser, framförd på hennes egna breda trønderdialekt:

Annons
Annons
Annons