X
Annons
X
Recension

Bang Bang är som ett sceniskt skott genom tiden

Barbro Alving var en person som orädd kom att uppsöka konfliktytor – också för att konfrontera sig själv. Anna Takanen gör ett mycket starkt porträtt av en kvinna som utmanar tiden och sin egen kreativa panik.

Anna Takanen som journalisten Barbro Alving, signaturen Bang. Hon gör ett mycket starkt porträtt, skriver Lars Ring. Foto: Bengt Wanselius

Om hon vetat, Barbro Alving. Att hennes liv skulle bli scenkonst och det två trappor under jord – mellan ett parkeringsdäck och kulvertar som slingrar sig likt rotsystem under det stora Kulturhuset. Där, omsluten av en intim repetitionssal prosaiskt kallad K2, spelar teaterchefen Anna Takanen på 90 minuter upp Bangs liv som journalist – så brutalt händelserikt, under en blodig era som kontrasteras mot en stelt konform tid.

Magnus Lindman har dramatiserat Barbro Alving via en kalejdoskopisk collageteknik. Ur olika texter har han satt ihop en persona som han fångar via tvivel och prestationsångest. Han etablerar redan från början kontrasten mellan Barbro och Bang, mellan personen och yrkesrollen. Här står en modig mor, iförd basker och skakar av längtan, ilska och uppror. Hon lever så gott som öppet lesbisk, tar alltid en fajt, också mot patentkverulanten Vilhelm "Muuberg" som hon bitskt kallar honom.

Anna Takanen som journalisten Barbro Alving, signaturen Bang. Hon gör ett mycket starkt porträtt, skriver Lars Ring.

Foto: Bengt Wanselius Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X