X
Annons
X
Recension

Ballads of now and when Ballader med naken passion

Nuiversum.
Nuiversum.

Äntligen står balladen i brand. Ur askan efter alltför många smäktande och slicka hårdrocksballader reser den sig åter och fylls av naken passion, smärta, vrede och sorg. Tio små korta låtar träder fram, ibland berättar de historier, ibland är de bara tillstånd. Trion Nuiversum brottas med det mörka känsloregistret och blundar inte för att det ibland gör ont. Det återspeglas i Mariam Wallentins ord och uttrycksfulla stämma, men också i Lisa Ulléns rytmiskt krängande piano och i den aktiva men känsliga Nina de Heney som spelar på både strängar och kropp på sin kontrabas. Den extatiska klangvärld som växlar in i inledande "The flood" är tung och sprakande.

Men det är när trion förflyttar sig till andra mer sofistikerade uttryck som det verkligen sker saker i musiken. Som när orden viskas fram till en sorglig stråkbas och ett delvis preparerat och skevt piano. Eller när Wallentin tar skepnad av den besjälade poeten vars ord förstärks av Ulléns mörkt och mästerligt klinkande piano och de Heneys enkla upprepade basfigur. Här är musiken rent drabbande utan att närma sig det expressiva och stökiga. Och om än Wallentin inte är lika tekniskt driven som Ullén och de Heney så hämtar hon hem mycket genom sin vokala utstrålning. "Ballads of now and then" är en stark skiva som törs vara ömtålig. Den berör konstmusik, rock, improvisationsmusik, pop men hämtar attityd från frijazz och punk. Det är musik som brinner.

Nuiversum.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X