Annons

Nästa gång elden Baldwins klarsynta vrede mot rasismen

James Baldwin i Harlem 1963.
James Baldwin i Harlem 1963. Foto: TT

James Baldwin skildrade vardagsrasism i Harlem redan 1963. Idag blir hans romaner filmer och plötsligt är han på allas läppar igen, 32 år efter sin död. Lyra Koli har läst en författare med en unik fingertoppskänsla, som nu åter ges ut i Sverige.

Publicerad

James Baldwins storartade romaner och essäer har aldrig legat i glömska i USA. Tack vare filmer som Raoul Pecks ”I Am Not Your Negro” (2016) och Barry Jenkins ”If Beale Street Could Talk” (2018) har hans författarskap dock fått ett nytt uppsving världen över. Här i Sverige har många av hans böcker blivit svåra att få tag på, så det är högst välkommet att Norstedts nu ger ut en reviderad översättning av ”Nästa gång elden”, med ett passionerat och bildande förord av Alexander Motturi. Man önskar bara att det kunde följas av ”Another Country”, Baldwins mästerverk som fortfarande inte har översatts till svenska.

”Nästa gång elden” består av två essäer, ”Mitt fånghus skälvde”, ett brev till författarens brorson på hundraårsdagen av slavarnas frigörelse, och ”Nedanför korset”, som inleds med en personlig uppgörelse med Baldwins förflutna som pojkpredikant i Harlem. Båda är skrivna i början av 60-talet och avhandlar en specifik, historisk, amerikansk situation. Även om rasism inte direkt är något lokalt fenomen, så kan den afroamerikanske mannens belägenhet (för det är ett explicit manligt perspektiv som anläggs här) enligt Baldwin inte jämföras med någon annans: ”fångad i en fälla, arvlös och föraktad, i en nation som hållit honom förslavad under nästan 400 år och fortfarande inte kan erkänna honom som en mänsklig varelse.”

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons