Annons

Bakom framstegens kulisser

Flerdimensionellt tankegods Idéhistorien kan inte skrivas enbart utifrån stora Tänkare, Texter och Teorier. I en ny dubbelvolym om idéströmningarna i Europa 1492-1918 ger Sverker Sörlin plats även åt det moderna tänkandets baksidor.

Publicerad

I Himalaya finns en bergstopp känd under många namn. Av den tibetanska lokalbefolkningen kallas den Chomolungma, av nepaleserna Gaurishankar och på sanskrit heter den Sagarmatha. Ytterligare andra namn finns. På 1850-talet lyckades den indiske lantmätarassistenten Radhanath Sikdar slå fast att denna spets måste vara jordens högsta punkt. Han rapporterade upptäckten till sin chef, som i mer än 20 år lett den geodetiska uppmätningen av Indien. Denne rapporterade i sin tur fyndet till de vetenskapliga sällskapen i London, där en strid utbröt i namngivningsfrågan. Att man i Royal Geographic Society faktiskt övervägde något av de lokala namnen är egentligen ganska ointressant, för det var ändå rätt förutsägbart att man slutligen fastnade för att hedra överlantmätaren själv. Åtminstone var det lika förutsägbart som att Sikdar, den lokale assistent som gjort den egentliga upptäckten, aldrig skulle komma på fråga i något namnförslag. På de flesta håll i världen är toppen sålunda känd som Mount Everest.

Denna
episod illustrerar på ett sätt det kollektiva vetenskapliga arbetets villkor. Det är inte alltid upptäckaren som får äran av sina rön, utan oftare den som ger publicitet åt ett fynd. ”Om jag har sett längre, beror det på att jag stått på jättars axlar”, är förmodligen Isaac Newtons mest kända uttalande. Ödmjukt erkände han sitt beroende av företrädarnas insatser i en kumulativ vetenskaplig utveckling. Emellertid är yttrandet inte Newtons eget, utan han citerar i sin tur en okänd upphovsman. Den som lånar sina axlar som utsiktspunkt åt vetenskapsmannen är många gånger också en enkel tjänsteman eller assistent som utfört det verkliga grovjobbet.
Sikdars exempel visar också på Europas komplicerade förhållande till omvärlden. Det utomeuropeiska imperiebyggandet kunde föra med sig väsentliga framsteg, men det var långtifrån alltid - för att uttrycka det milt - som insatserna var till fromma för lokalinvånarna i de koloniserade länderna. Osynliggörandet av deras arbete och insatser är i det avseendet heller
inget oskyldigt förbiseende utan ett symptom på och en konsekvens av den högmodiga attityd som är det europeiska framstegets mörka strukturella baksida. I Indien har Sikdars insatser av liknande skäl men med motsatt resultat länge varit uppmärksammade. Just i år har han också fått pryda ett av frimärkena i den serie som indiska postverket givit ut till hågkomst av den stora och komplicerade kartläggningsoperationen. Detta kommer likväl inte att öka Sikdars globala berömmelse och den bergstopp han uppmätte kommer att fortsätta bära namnet på hans chef.

Annons
Annons
Annons