Annons

Mikael Mölstad:Bakåtblickande vägen fram för tyska viner

Tyska viner är på gång.
Tyska viner är på gång. Foto: Erik Mårtensson/TT

Halvsöta viner i stor volym till litet pris? Glöm det. Tradition, naturlig vinmakning och ökad kunskap tar vinlandet Tyskland till toppen.

Under strecket
Publicerad

När krögaren Pelle Johansson nyligen öppnade en krog med namnet Sekt blev jag undrande. Varför döpa en stockholmskrog efter ett tyskt bubbelvin? Men det var helt rätt. På Sekt är specialiteten tysk mat och vin – inte minst mousserande. Men de var inte först. På Bar Central har man sedan några år bara serverat centraleuropeiska rätter med drycker från samma länder. I veckan vann E&G (vinbar och restaurang) i Stockholm pris som Årets Vinbar. Deras specialitet? Tyskt vin.

Tyska viner är alltså på gång. I vårt södra grannland görs idag några av de bästa vinerna i världen. Främst står riesling – min favoritdruva, om du skulle tvinga mig nämna bara en. Världens toppsommelierer håller med. Men – jag vill påstå att Tyskland ligger i topp även bland röda viner. Många av deras pinot noirviner (spätburgunder på tyska), kan mäta sig med de bästa vinerna från Bourgogne. Alla toppsommelierer håller säkert inte med – men jag vet att de flesta älskar pinot noir.

Tycker du att jag haussar tyska viner för mycket? Tycker du kanske fortfarande att tyska viner är mest sötaktiga? Javisst, så var det ju fram till slutet av 1900-talet. Minnet av den första slurken halvtorr Liebfraumilch sitt kvar länge hos många. På den tiden var tysk vinmakning synnerligen traditionell.

Annons
Annons

Det tyska vinryktet i världen var uselt. Det skulle krävas en smärre revolution för att ändra på det.

Vinproducenterna gjorde samma vin som deras föräldrar gjort i generationer. De vinerna som producerades för export gjordes mest av stora kooperativ där allt handlade om mesta möjliga volym till lägsta kostnad. Gärna lite söta, så de slank ner lättare.
Det tyska vinryktet i världen var uselt. Det skulle krävas en smärre revolution för att ändra på det. Den kom med den unga generationen under 1990-talet. De hade studerat och praktiserat utomlands – ofta i USA och Australien. Nu var det rostfritt, temperaturkontroll och ekfat som gällde. Det bröt helt mot den gammaldags vinstil som deras föräldrar förespråkade. Nu gjordes vinerna renare, friskare och framförallt torrare – som en anpassning till efterfrågan i världen.

Och visst funkade det. Tyska vinernas rykte blev allt bättre. Men det skulle krävas en generation till för att nå toppen. Idag tittar den unga tyska vingenerationen mot framtiden genom att blicka tillbaka. För dem är det lika delar tradition och naturlig vinmakning som gäller. Precis som för länge sedan – fast nu med modern kunskap kring odling och vinmakning. Och de har ofta fullt stöd av sina föräldrar. Dessa föräldrar är öppna för förändring och många reser gärna runt och inspireras av trendskapande vinmakning i hela världen.

Fortfarande är riesling den viktigaste druvan. Men den får allt större konkurrens av både silvaner och pinot-druvorna: pinot noir, pinot blanc och pinot gris. Även nygamla sorter som scheurebe får en renässans – men nu som ett torrt vin. Den något stelbenta tyska vinlagstiftningen ska också göras mer begriplig. Som i andra delar av Europa kommer kvalitetsnivån på vinerna att bestämmas av storleken på ursprunget. Ju mindre desto bättre – från region till vingård. Ekologisk produktion växer stort – och nu satsar man också på hållbar produktion och cirkulärt tänkande.
När öppnar nästa krog med bara tyska viner?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons