X
Annons
X
Recension

Orfeus barockensemble Barocken lyfts av Bach den yngres emotioner

Far och son Bach profileras som de pionjärer de verkligen var, fast under olika epoker, när Orfeus barockensemble uppträder i Konserthuset. Förmågan att lyssna till barockmusik behövs för att behålla distans till nutidsmänniskan, skriver Sofia Nyblom.

Orfeus barockensemble fyller en viktig plats i Stockholms musikliv, skriver Sofia Nyblom. Foto: Konserthuset
Läs mer om Musikveckan med SvD

Det måste varit nästan lika knepigt att heta ”Bach” i 1700-talets Preussen som att heta ”Bergman” i dagens globaliserade värld. Ändå lyckades flera av Johann Sebastian Bachs söner ta med sig lärdomarna från fäderneshemmet i Leipzig och etablera sig på annat håll som framgångsrika tonsättare. Stjärnan bland dem var Carl Philipp Emanuel Bach, och sonen Bachs temperament måste ha ruskat om både furstar och furstinnor, och skakar om än i dag.

För är det någon som lyfter anden efter söndagens konsert, så är det den okonventionelle Carl Philipp Emanuel. Filharmonikernas solocellist, Johannes Rostamo, framträder i cellokonserten i a-moll med stilistisk stringens och bravur, medan Luca Guglielmi vid cembalon hittar den känslomässiga hettan i detta djärva partitur. Konserterna skrevs på 1750-talet under kompositörens galärår som hovackompanjatör till den flöjtspelande kung Fredrik II av Preussen, där Bach junior levde en tynande tillvaro i skuggan av kungens favoriter – framför allt Quantz. "Se mig", tycks de galopperande rytmerna och aparta intervallen i dialogen mellan solist och stråkar utropa.

Orfeus barockensemble fyller en viktig plats i Stockholms musikliv, skriver Sofia Nyblom.

Foto: Konserthuset Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X