Annons

MedeaLivia Millhagens Medea spränger sin egen själ

Livia Millhagen som Medea.
Livia Millhagen som Medea. Foto: Skafte Rumle

Stefan Larsson skapar en vacker och intensiv uppsättning av ”Medea”, alldeles självklar som bara bra scenkonst kan vara. Livia Millhagen gör en laddad huvudroll, hon blir dramatisk person i sitt eget drama, skriver Lars Ring.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Medea. Euripides skrev pjäsen för exakt 2447 år sedan, och ännu lever hon – hennes smärta och handlingar är ännu helt igenkännbara. Euripides skrev om en flykting, en driftig maka och mor som räddat sin man men som nu ratas, och som ännu en gång tvingas lämna ett land. ”Medea” är en pjäs om att korsa gränser, fysiskt och psykiskt, men också ett drama om passion, och dess nattsidor. Hon handlar under press, men hon njuter också av sitt eget hat. Hon är oförmögen att vara passiv. Hon blir ett slags självmordsbomberska – dödar alla medan hon spränger sin egen själ.

I våras kom Stefan Larsson med en iscensättning av ”Medea” på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn där han då var konstnärlig chef. Nu har tolkningen svensk premiär på Målarsalen, Dramaten. Med effektiva strykningar täljer Larsson fram ett helt samtida, mycket aktuellt drama ur den antika pjäsen. Han visar upp Medea som ett sår som ännu blöder via ett svart, känslostarkt och intimt kammarspel på 75 minuter.

Livia Millhagen och Kenneth M Christensen, som spelar Jason.

Foto: Skafte Rumle Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons