Annons
X
Annons
X

Avskaffa fackets makt

Skadliga kollektivavtal De som försvarar kollektivavtal anses stå på de svagas sida. Inget kan vara felaktigare. Den solidaritet Göran Persson, Hans Karlsson och Wanja Lundby-Wedin ger uttryck för är bara tomma ord, hävdar statsvetaren Erik Moberg och pläderar för individuell förhandlingsrätt.

Det är en vanlig föreställning att de som förespråkar kollektiva lösningar på olika samhällsproblem behärskas av solidaritet med sina medmänniskor, medan de som står för liberalism och individualism bara är välbeställda egoister.

Ingenting kan vara felaktigare än detta. Den solidaritet med de svaga som Göran Persson, Hans Karlsson och Wanja Lundby-Wedin ständigt ger uttryck för är tomma ord.

Det viktiga är den egna makten och för att behålla den är allt tillåtet. Grundbulten, som håller samman rörelsens två grenar, är kollektivavtalsinstitutet.
Att detta nu gjort cirka 1,4 miljoner människor i arbetsför ålder arbetslösa - det vill säga skapat en arbetslöshet på drygt 20 procent - har ingen betydelse.
Statsministern förklarar oavbrutet - till exempel i diskussionen om EU:s tjänstedirektiv - att den svenska modellen måste bevaras.

Annons
X

Svenska folkets löner utgör omkring två tredjedelar av nationalinkomsten. Arbetsmarknaden är därmed den särklassigt största och viktigaste av alla marknader.
Det är allmänt
känt att konkurrens och fri prisbildning främjar effektivt resursutnyttjande och ekonomisk tillväxt. Denna insikt borde därför, kan man tycka, sätta sin prägel på framför allt arbetsmarknaden.
Men så är det inte - konkurrenslagen gäller ej där. I stället gäller en lag som trots sitt demokratiskt klingande namn håller arbetsmarknaden i ett järngrepp, nämligen medbestämmandelagen.

I den lagen preciseras och legitimeras de tvångsmedel som används för att genomdriva och sprida kollektivavtal. Industriproduktionens skalfördelar, och den därmed sammanhängande specialiseringen, har gjort strejkvapnet successivt allt effektivare.
Praktiskt taget utan egna kostnader kan arbetstagarparten i dag tillfoga motparten mycket omfattande skada - det räcker att ta ut några få nyckelpersoner i strejk. Arbetsgivarnas vapen, lockouten, har i stället och genom samma mekanismer blivit allt trubbigare. I dag är det i det närmaste oanvändbart.

Arbetstagarna har vidare en praktiskt taget obegränsad rätt att med hjälp av
blockadvapnet tvinga arbetsgivare att ansluta sig till gällande kollektivavtal.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Blockadvapnet har successivt förstärkts genom produktionens tilltagande specialisering - de olika produktionsenheterna har blivit mer och mer beroende av varandra.
    Kollektivavtalen har därför blivit allmängiltiga. De har fått karaktär av lag.
    Hela detta system bryter mot de grundläggande principerna för ett demokratiskt rättssamhälle. Enligt grundlagen ska lag stiftas av riksdagen, men här, inom ett mycket centralt område, stiftas i realiteten lag av de så kallade parterna.

    Även andra fundamentala rättsprinciper kränks - till exempel principen att staten ska ha monopol på tvångsmedel, att avtalsrätten ska vara fri och att avtal som ingås under tvång ska vara ogiltiga.

    Även de ekonomiska konsekvenserna är förödande. Eftersom utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden inte tillåts möta varandra i en fri lönebildning uppstår en omfattande arbetslöshet.
    De villkor som fastställts över huvudet på de berörda gör det ofta omöjligt
    för en arbetsgivare att anställa en arbetssökande. Arbetslösheten leder i sin tur till låg produktion, ohälsa, social misär, kriminalitet med mera, i allt vidare cirklar.
    De stora svenska samhällsproblemen har i betydande utsträckning sin grund i kollektivavtalsinstitutet.

    En långsiktigt stabil lönetillväxt beror aldrig på facklig makt, utan på real- och humankapitalets utveckling. Det är därför viktigt att en fri och individuell förhandlingsrätt införs.
    Detta brukar dock inte föreslås - just på grund av fackets makt. I stället föreslås sänkta ersättningsnivåer för arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer.
    Får dessa grupper det bara lite kärvare så blir de nog aktiverade, som det brukar heta.

    Detta, som nu också blivit Fredrik Reinfeldts modell, är ohöljd cynism. Att sänka ersättningsnivåerna utan att först ge människorna deras självklara rätt att genom egna förhandlingar skaffa sig ett arbete är att sparka på dem som redan ligger.

    Men säkert är det välbetänkt - de redan utslagna har ju ett lägre
    valdeltagande än de som fortfarande går till sitt dagliga arbete.

    Erik Moberg

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X