Annons

Avengers: EndgameAvengers: Endgame – ett nostalgimedley på raketfart

Scarlett Johansson som Black Widow och Jeremy Renner som Hawkeye.
Scarlett Johansson som Black Widow och Jeremy Renner som Hawkeye. Foto: Disney

”Avengers: Endgame” är en bitvis rörande svanesång som avslutar Marvels filmserie som inleddes med ”Iron Man” 2008. När slagfältet lugnat sig, motivationstal hållits och tårarna tagit vid är det svårt att inte känna viss lättnad.

Under strecket
Publicerad

Hur skulle Captain America kunna spelas av någon annan än Chris Evans?

Foto: Disney Bild 1 av 1

Det var väl på tiden. Intrigerna, konflikterna och grupperingarna som hunnit etableras i Marvels 21 filmer tunga universum, vars big bang skedde 2008 med ”Iron Man”, summeras nu med en firmafest av episka proportioner där man hyllar det senaste decenniets biotoppikoner. I somligas ögon må dessa hjältar förkroppsliga ett cyniskt pengamaskineri där muskler kramat själen ur blockbustern, där filmindustrin anpassat sig efter tv-seriernas episodiska format. Men även för en skeptiker är det svårt att inte känna viss blödighet. Trots raketfartstempo är ”Avengers: Endgame” en bitvis rörande svanesång utan post-eftertextscenerna som annars så skickligt brukar göra reklam för nästa film.

Så tar det verkligen slut här? Nej, ett Spindelmannen-äventyr är på väg och det blev nyligen klart att James Gunn får avsluta sin ”Guardians of the galaxy”-trilogi. Bland annat. Men det här är åtminstone den avgörande striden som det byggts upp för i många år. Regisserar gör bröderna Russo, som blivit experter på att hantera en växande ensemble med sina ”Captain America: The return of the first Avenger” (vars originaltitel är ”Captain America: The winter soldier”) ”Captain America: Civil war” och ”Avengers: Infinity war”, varav den senare var del tre i den ”Avengers”-tetralogi som nu avslutas.

Annons
Annons
Annons