Recension

Boken om Blanche och MarieÄven utplånande kärlek har ett egenvärde

Under strecket
Publicerad
Annons

Än en gång tillbaka i Per Olov Enquists universum. Åter i den värld där det personliga, det högst mänskliga, ständigt är så intimt förbundet med ett historiskt, världsligt skede att läsaren mycket snart tvingas överge alla gränsdragningar. Denna gång kanske mer än någonsin; Enquists nya roman Boken om Blanche och Marie rör sig nästan uteslutande kring motsatsparet vetenskap och känsla, men det är, inte oväntat, känslans styrka som testas och utforskas.

Som så många gånger tidigare handlar det om vågrörelser på modernitetens vatten, om avgörande brytningsskeden mellan gammalt och nytt. Berättelsen kretsar kring världens kanske mest kända vetenskapskvinna, Marie Curie, tvåfaldig Nobelpristagare bland annat radiumets upptäckare, och hennes väninna och assistent Blanche Wittman. Den senare känd som den världsberömde neurologen Jean Martin Charcots favoritpatient, under den besynnerliga epok då tongivande läkarvetenskap ansåg att botemedlet mot kvinnlig ”hysteri” låg i stimulans av underlivet. Blanche Wittman ”uppträdde” offentligt som hysterika med sin läkare; hon blev också hans älskarinna. Intressant nog blev hon frisk så snart han dog.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons