Även besvärliga förtjänar varsamhet

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag skulle så gärna vilja vara en staty. En liten statyett bara. Cirka 50 centimeter hög, men väldigt gammal. Omkring 3 000 år, så där.
Om jag vore en liten statyett skulle människorna sköta om mig så fint. Ta i mig med varliga, omsorgsfulla, rent av kärleksfulla händer. Skall jag förflyttas omges jag av vita frigolitblock, för att inte minsta lilltå skall komma till skada. Jag har sett det på ett tv-program som visade förberedelserna av förflyttningen av några konstskatter från ett museum till ett annat, i en annan del av världen.

Nej, jag tycker inte alls att det är fel att behandla ting med sådan vördnad; som hade de en själ. Själv har jag alltid varit böjd att besjäla tingen. För det mesta i kärlek, men visst har jag också svurit åt dem, när det behövts. Men jag medger: det är så mycket lättare att handskas respektfullt, vördsamt och ja, även kärleksfullt med ting än med människor. Jag undrar vad det kan bero på?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons