Annons

Vår tid är nu, säsong 3Även 1968 är det feelgood med hög igenkänning

Peter (Adam Lundgren), Nina (Hedda Stiernstedt) och Gustaf (Mattias Nordkvist) i ”Vår tid är nu”.
Peter (Adam Lundgren), Nina (Hedda Stiernstedt) och Gustaf (Mattias Nordkvist) i ”Vår tid är nu”. Foto: SVT

Tiden har nått stormiga 1968 och ännu en generation Löwander ska gräla om pengar och positioner medan världen bullrar via Vietnamkrig och uppror. Serien håller ännu, främst genom sitt enkla, välgjorda koncept och goda skådespelarinsatser, tycker SvD:s Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Julia Heveus och Hedda Stiernstedt spelar dotter och mor i ”Vår tid är nu”.

Foto: SVT Bild 1 av 1

Året har blivit 1968. Nu ska allt hända. Unga människor från vanliga enkla hem har fått chansen att studera men vill istället slåss mot makten, med det allt mer grymma Vietnamkriget som hävstäng vill man välta det gamla Folkhemmet över ända. Ungdomen blir en kraft, också ekonomiskt med sina nya studielån. En rad olika vänsterfraktioner växer fram och revolutionen verkar nära. Nya tider kräver nya grepp.

Familjen Löwander har genomgått ett antal stora förändringar: modern Helga är död, syskonen har bråkat om arvet. Gustaf har blivit frireligiös för att komma undan spriten, Peter har öppnat sjabbig klubb med sin fru – där har man nakendans och beskydd av ”juggemaffian”. Också på Djurgårdskällaren tas nya tag. Ninas dotter Astrid (Julia Heveus) vill öppna diskotek. Kronprinsen kommer på invigningen och allt verkar gå bra till dess att någon placerar en tårgaspatron på dansgolvet. Ninas exman, kocken Calle Svensson kallas in för att locka tillbaka kunderna.

Annons
Annons
Annons