Ibland kommer jazzskivor som sticker ut och gör en glad, riktigt glad.
Lasse Zackrisson och hans Vax Records gör ett aktningsvärt jobb med sin Babs-arkeologi.
Alice Babs Sjöblom, vissångerska, schlagersångerska, jazzsångerska, hovsångerska, Ellington-instrument, är död.
Scott Hamilton har, alltsedan Sverigedebuten 1976, haft stor förkärlek för Sverige, väl motsvarad hos publiken.
I februari 2009 kom Bernt Rosengren – efter en tids skivtystnad – med en lysande cd med Hans Backenroth, bas, Bengt Stark, trummor, och den rätt okände pianisten Stefan Gustafsson.
Måste först bekänna en sak: jag har aldrig varit en Tony Bennett-fan.
Kjell Öhman är nog för många mest känd som den trygge pianospelaren från Allsång på Skansen men han är också utan tvekan Sveriges mest underskattade jazzpianist, även mustig orgelspelare och har fått lovord som sådan av självaste Lionel Hampton.
Don Byas var tenorsaxofonist i flera av swingerans storband men också i modernare stil som med Dizzy Gillespie.
Debutskiva för en ny grupp, två bröder Gustafsson, Jakob, tenor, och Daniel, bas, samt gitarristen Daniel Svensson och trumspelaren Niclas Lindström.
Det här är gitarristen Gustav Lundgrens åttonde album i eget namn – kors vad jag missat många!
ÅRETS SKIVOR.
Lee Konitz, en av de få återstående profilerna från den moderna jazzens födelse på 1940-talet är trots nyss fyllda 84 år i hyfsad form.
Ett möte med två nordiska veteraner som tidigare spelat ihop, men det var länge sedan.
Talk är en ganska nybildad kvartett med Kari Sjöstrand, tenorsax och komponist, som ledare.
Under Nalens storhetstid spelade där många världsberömdheter.
Favorit i repris: den dagen 1990 som vi nåddes av beskedet att “den gudomliga” Sarah Vaughan gått bort var jag på en konsert i Hotel Royal Vikings bar.
Jag har faktiskt aldrig sett Maria Möller live på en scen tidigare.
Två generationer, två pianister med jazz både på svenska och amerikanska, båda mer eller mindre tidlösa, mer tidlös swing än bop.
Maria Lindström torde vara en av musik-Sveriges mest underskattade artister.
Jazzmusiken har några grymt legendariska kvartetter; Benny Goodman på 30-talet, senare Gerry Mulligan, Modern Jazz Quartet – och Thelonious Monk, den helt originelle pianistenmed eget tonspråk och mästerlig kompositör med Round about midnight som juvelen.
Sällan blir man riktigt glad eller tänd av dagens jazzmusik, inhemsk eller utrikes.
En mångkunnig svensk kulturperson sa en gång apropå jazz: Sverige har tre jazzsångerskor, Monica Zetterlund, Nannie Porres – och Sonya Hedenbratt.
Tror först att detta är ett nytt sånglöfte.
Kvartett som blir sextet, solo, duo och kvintett.
Ett möte mellan saxofonisterna Fredrik Kronkvist, Skåne, och Jonas Kullhammar, Stockholm, har säkert länge varit en önskan.
En något spretig julsamling, dock med ett ess i leken, Jean Baptiste Frédéric Isidor Thielemans, kalld Toots.
Det har dykt upp flera duktiga svenska jazzsångerskor den senaste tiden.
Äntligen Hallberg!
Magnus Carlsons andra nedslag i jazzsång med The Moon Ray Quintet gör mig rejält förtjust.
Krister Andersson är en av landets senior tenorist men inte så känd som han borde vara.
Jag har aldrig varit någon Rod Stewart-fan och blir det än mindre av denna cd, den femte volymen av hans strövtåg iThe Great American Songbook.
Trumpetare Olandersson hör till de unga svenska jazzmusiker som hellre spelar åt swinghållet än hardbop.
Jag har under åren fått lyssna till många av de stora jazztrummarna: från Gene Krupa, Jo Jones, Buddy Rich, Art Blakey, Sonny Payne till nordmännen Egil Johansen och Anders Burman.
Ella Fitzgerald Twelve nights in Hollywood (Verve)
Gitarristen Ewan Svensson, 60 år och bosatt i Falkenberg, har inte uppnått samma status som kollegerna Ulf Wakenius eller Andreas Pettersson.
Trumpetaren Peter Asplund har ofta överraskat med skiftande musikaliska val.
Trinity började som duo med trumslagaren Ali Djeridi och orgelspelaren Anders Hellkvist.
Junko Onishi är japansk jazzpianist, född 1967, inte särskilt känd i Europa.
Oskar Humlebo, som när han gör musik förvandlas till Moto Boy, har på uppföljaren till debuten varken dragit ner på glamour eller passion.
Det här är Nonetens andra cd, den första, Lift off, innehöll enbart Lindquist-original, här är programmet bredare med låtar av bandmedlemmar och Ellington.
Utsålt flera dagar i förväg.
Trumspelaren Fredrik Noréns band har med rätta kallats en plantskola för svensk jazz.
Pianisten Daniel Tilling är en musiker i ”den nya pianistgenerationen”, det vill säga efter Esbjörn Svensson och Jan Lundgren.
100 år sedan tre av ovanstående jazzlegender föddes – minneskonsert, hyllningar.
En Basie-svängande Jingle bells inleder denna juljazzskiva med bohusbandet.
Saxofonisten Branford Marsalis, en av stjärnorna i New Orleans-familjen Marsalis med pappa Ellis som hövding och brodern Wynton som ledande namn, var ett dragnummer i Stockholms jazzfestival 2004.
Karin Hammar är ena trombonsystern från gruppen Sliding Hammers med Mimmi som medspelare.
Den här gruppen skivdebuterade i februari med cd:n Take one, högt betygsatt här.
För inte så länge sedan, tio–tolv år kanske, fanns inte så många etablerade jazzsångerskor i Norden.
