Per Israelson: Fantasyromaner kräver en lekfull delaktighet på ett sätt som är sällsynt inom andra litterära genrer.
Fantasy är i hög utsträckning en deltagarkultur, där det kollektiva skapandet är centralt.
Det unga berättarjaget i ”Om inte” dras med i en serie oförutsedda händelser, det ena ofrånkomliga kausala sambandet följer på det andra.
Kompisarna Kanel och Kanin har traskat fram i några böcker nu.
I den postapokalyptiska berättelsen blir människan kropp.
Det händer grejer i trettonåriga Oksa Pollocks liv.
På en gymnasieskola i London sprids ett exklusivt dataspel: Erebos.
Rocky och Blossom är två lamm som gillar att rymma.
GRÄNSÖVERSKRIDANDE.
Det är framför allt två saker som lockar med de två inledande delarna av serien ”Jakten på Jack”.
Andra delen i berättelsen om Tyko Flores äventyr hakar i där första boken slutade.
Året är 2035.
FANTASILÖST I den avslutande delen i serien om Eragon och draken Saphira har det nu blivit dags för slutstrid.
DIALOG I sin nya Gittanbok har Pija Lindenbaum förfinat formspråket.
Vissa böcker är en smärtsam lektion som tvingar oss att se det man som medmänniska måste, men innerst inne inte vill, se.
En intressant och angelägen del av samtida amerikansk ungdomsbok rör sig i utkanterna av ungdomskulturen.
På försättsbladet poängterar debuterande serieboksförfattaren Daniela Wilks – inom parentes – att det inte är en sann historia hon skrivit.
Remediering är en term som blivit allt vanligare för att beskriva den vandring som konstverk gör mellan medier.
Jenny vet inte vad hon ska göra med sitt liv.
Under hösten har Pernilla Glaser skrivit en roman på bloggen undertrottoaren.se.
HÄXOR I ”Cirkeln” serveras magi, relationsbekymmer och häxor i gymnasiet, skriver Per Israelson.
Vampyrberättelsen har många skepnader.
Nyandliga budskap och alkemiska förvandlingar kan lätt ta formen av fantastiska allegorier.
I De sju kungadömena föds ett litet antal människor med spe-ciella egenskaper.
Avslutande delen av dystopiska trilogin om Hungerspelen – en sorts dokusåpa på liv och död – tar vid där del två slutade.
MÅNGBOTTNAT Det senaste året har närmare 30 skräcktitlar getts ut för slukar- och mellanåldern.
Även Ollmark och Wänblad utnyttjar skickligt ramberättelsen.
Spökhistorier som utvecklas kring en ramberättelse är en beprövad form.
De tre böckerna om syskonen Linus, Maja och Oskar spelar med verklighetsbeskrivningens tillförlitlighet, kanske väl tydligt.
Viktor Stenmark går i sexan.
En av samtidens mest innovativa och uppslagsrika former av fantastisk berättelse är den som stundtals benämns ”urban fantasy”.
FLITIG Martin Widmark är en av våra mest produktiva författare.
Handlingen i Ulrika Lidbos andra bok, efter den prisbelönta ”Decembergatans hungriga andar” (2009), ringar in en kulturell stereotyp: gymnasiestart i förorten.
Året är 2216, efter katastrofen.
Sjuttonåriga Maja går estetiskt program i Stockholm, äter smärtstillande och har problem, med kärlek, polare, pengar, föräldrar.
2003 debuterade Per Olov Enquist som barnboksförfattare med ”De tre grottornas berg”.
Stämningen i Karina Berg Johanssons debutbok är laddad.
UTOMJORDINGAR Ulf Stark har skrivit en lång rad älskade barnböcker.
Det skrapar mellan väggarna.
Efter mer än 30 år avslutar Peter Madsen sin burleskt humoristiska äventyrsserie Valhall.
SERIEBÖCKER På senare tid har en rad förstklassiga serier för unga och unga vuxna kommit.
I år är det 800 år sedan landsfadern Birger jarl föddes (ungefär, exakt födelsedatum saknas), och vi ser förstås avtryck i samtiden.
Idrottsboken har en given dramaturgi.
Inom barnlitteraturen finns en tradition av anarkistiska nonsensberättelser, där fantastiska figurers okontrollerade infall tar läsaren djupt in i det okända.
MÖJLIGHETER Bamse, Kalle Anka, trevliga album om vår historia – men också allvarliga och gränsöverskridande som Gabriellas resa.
Julien Neel Lou 1, Lou 2 Övers: Lotta Riad 48 s. Wibom
Andra delen i ”Trilogin om de sista ättlingarna” är en elegant berättelse.
Vid en första anblick klingar receptet välbekant.
BERÄTTARE Neil Gaimans nya bok är en fantastisk skildring av en uppväxt, av det ensamma barnets vedermödor, skriver Per Israelson.
OÄNDLIGT Rymden upphör aldrig att fascinera.
