Linda Hofvanders verk skapade i tyg är en sorts planritningar av ett hus.
I Carin Ellbergs verk kan en mun bli till öga när hon kopplar samman väsensskilda element.
Salad Hilowles utställning på Konstakademien bör ses.
Videoverket ”Altarpiece” övertygar genom ett lika sakligt som poetiskt anslag.
Ballongsläppen i Nina Sarnelles lustfyllda video ”Big opening event” är ett roande inslag på Index ganska torra utställning.
Den offentliga konsten som finns runt omkring oss är värd att upptäcka.
I Tova Mozards nya videoverk får ett gammalt magikertrick kuslig aktualitet.
Språk och makt är åter temat i Johanna Gustafsson Fürsts utställning på Accelerator.
Modeindustri och konsthistoria vittnar om hur den unga kroppen objektifieras.
Stjärnhimlar med teknisk briljans är en stark inledning på konstsäsongen.
Lap-See Lam kombinerar kinakrogars estetik, förfädersdyrkan och tekniskt avancerad konst.
Var nedmonteringen av det svenska välfärdssamhället resultatet av en bluff, iscensatt av arbetsgivarföreningen?
”Nobody” kallar Kristina Matousch ett verk som liknar p-pillerkartor.
Med papier-maché av omslagspapper och ursprungslandets tidningar återskapar Michael Rakowitz antika reliefer, förstörda av IS i Irak 2015.
”Mästerligt” lyder omdömet om Johanna Gustafsson Fürsts stora utställning på Accelerator, universitetets nya konsthall.
”Redan de gamla grekerna”, tänker Håkan Nilsson, och minns en antik legend när han ser Ryan Mrozowskis konst som handlar om att lura ögat.
Fullersta gård i Huddinge är ett litet konstcentrum som gång på gång överraskar med sevärda och djupsinniga utställningar.
Både Xavier Veilhan och Anna Kleberg Tham återanvänder sina idéer.
”Mud muses” är ganska krävande med sitt fokus på relationen mellan konst och teknik.
Vad kan science fiction säga i en tid med AI, VR och globala nätverk?
30 år är lång tid.
Klimatkrisen, karriären och könsnormen.
Två sommarutställningar med olika praktiska förutsättningar och inriktning.
Vem är konsten i det offentliga rummet till för?
Duon Ohlsson/Dit-Cilinn skapar en värld där kombinationerna av märkliga objekt tycks självklara.
Stefan Otto tittar bakom masken på den stereotypa manligheten i sin konst.
Under sin hundraåriga bana har det abstrakta måleriet hunnit med att spela mängder av roller och varit uttryck för olika positioneringar.
Som en kameleont rör sig Torbjørn Rødland mellan olika fotografiska strategier.
Michael Rupini målar med spray- och UV färger i verk som för tankarna till graffiti.
Hannah Ljunghs konstnärliga nedstigning i underjorden väcker tankar om den geologiska tidsåldern antropocen, resursfördelning och vad vi människor ytterst består av.
Ingen form är lika starkt förknippad med modernismen som fyrkanten.
”Förstör stratosfären i jakten på ditt kalas” står det på förpackningen till sällskapspelet om resande, klimatångest och konsumtion.
Det blir frestande att tillämpa nationella stereotyper i en dubbelutställning med Dora García och Peter Liversidge på Bonniers konsthall.
Reduktion har en särskild plats i konstsammanhang.
En torr och saklig inramning ställer Charlotte Walentins verk i dialog med en av samtidskonstens huvudfåror, ett post-minimalistiskt måleri.
Medan Christian Andersson gärna skapar ovisshet om vad det är vi egentligen ser, målar Fredrik Brånstad skickligt upp skenbart tredimensionella rum.
Hans Jörgen Johansen målar golvet i glencheck-mönster i sin till synes oändligt stora ateljé.
Bonniers Konsthall visar förtjänstfullt centrala verk i en konströrelse som fokuserar på naturmaterial som lera, textil och trä.
Ett litet kors av kvistar, basketringar på en husvägg och tyngdlyftare som flyttar statyer.
Artipelag satsar på skulptur.
Therese Enströms rymdinspirerade konst visar världar av diagram, teckensystem och planetarier.
”Space is the place”, hävdade musikern, mystikern och afrofuturisten Sun Ra.
Palmer, en kvinna vid en pool, kanske några solnedgångar.
Jenny Källman och Hans Isaksson har dubbeltydigheten gemensamt.
Global uppvärmning, postkolonialism, rasifiering.
Hela havet stormar i Oskar Hults utställning.
Hur såg den första skulpturen ut?
Olle Borg målar systematiskt, Frank Bowling vräker på med färg i två till synes motsatta förhållningssätt till måleriet.
Strax före millennieskiftet verkade det som att internet skulle kunna ha en demokratiserande effekt även på konstvärlden.
Klas Hällerstrands konst är enkel och komplicerad på samma gång.
