X
Annons
X

Äkthetskultens tysta maktmissbruk

Dagens vurm för autenticitet ger författaren en bekvämt ansvarsbefriad position. Den subjektiva upplevelsen kan inte ifrågasättas, men skribenten kan ändå påstå sig leverera sanning, skriver Maxim Grigoriev.

Med Rousseau inleds en tankelinje där det autentiska blir ett subjektivt sätt att definiera sanning.
Med Rousseau inleds en tankelinje där det autentiska blir ett subjektivt sätt att definiera sanning. Foto: Staffan Löwstedt (illustration)

Vad händer när den som skriver blir viktigare än det som skrivs? I sin bok om Rousseau, "La transparence et l'obstacle", konstaterade den schweiziske litteraturkritikern Jean Starobinski att ögonblicket då uppmärksamheten riktas från uttalandet mot den som talar blir den objektiva, historiska sanningen till en fråga om autenticitet. I och med Rousseau inleds en tankelinje där det autentiska blir ett nytt, subjektivt sätt att definiera sanning och litterär mening: sant är det som känns sant. Fiktionens mål blir att återge berättarens egna upplevelser så verklighetstroget och slående som möjligt.

Med Rousseau inleds en tankelinje där det autentiska blir ett subjektivt sätt att definiera sanning.

Foto: Staffan Löwstedt (illustration) Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X