X
Annons
X
Recension

Nattsida Austers New York-trilogi kan få svensk motsvarighet

Varför var hans döde brors lägenhet redan städad när han kom dit, och vart har broderns tavla signerad GAN tagit vägen? Hans Gunnarssons elfte roman håller inne med viktiga nycklar till berättelsen – men får läsaren att längta till en förklarande uppföljare.

Hans Gunnarsson (född 1966) debuterade 1996 med novellsamlingen ”Bakom glas” som belönades med Katapultpriset för årets bästa debut. Han fick en Guldbagge för manus till långfilmen ”Leva livet”. Foto: Sara Mac Key
Läs mer om Vinterns böcker 2019

I området där jag bor finns ett lägenhetshus vars gatuplan ligger direkt an mot trottoaren, i perfekt ögonhöjd för passerande fotgängare. De ständigt nedfällda persiennerna utgör en bra illustration av hur människor kan vara fysiskt nära varandra och samtidigt helt åtskilda: de boende sitter där i sina kök, på armlängds avstånd från gatan, höljda i dunkel.

Jag kommer att tänka på den typen av inneslutenhet när jag läser Hans Gunnarssons "Nattsida", hans elfte bok sedan debuten 1996 – inte bara för att en stor del av handlingen utspelar sig i en lägenhet som av insynsskäl är mörklagd, utan också för att Gunnarsson så träffande lyckas gestalta det förfrämligande i stadstillvaron. Tidigare böcker har kretsat kring glesbygdsklaustrofobi och förortsleda. I "Nattsida" befinner vi oss däremot innanför Stockholms tullar, i en tvåa i Vasastan, dit den åldrade kriminalreportern Per Boman reser för att reda rätt i sin avlidne halvbror Ronnys dödsbo.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X