Annons
X
Annons
X

Åtta faktorer driver på förödande global kris

Obalans. Ökande välstånd i snabbväxande utvecklingsländer som Kina, Indien och Brasilien. Satsningen på etanol som ett alternativ till bensin i USA och Västeuropa. Skyhöga oljepriser och missväxt som följd av både torka och översvämningar.

Pakistanska kvinnor i Lahore köar utanför en matbutik för att köpa mjöl. Ris packas i lager för att säljas till fattiga i Manila.
Pakistanska kvinnor i Lahore köar utanför en matbutik för att köpa mjöl. Ris packas i lager för att säljas till fattiga i Manila. Foto: K M CHAUDARY/AP OCH BULLIT MARQUEZ/AP

Det är bara några av de faktorer som samverkat till en av de största och mest förödande systemkriserna i världsekonomin på många år: Den extremt snabba och kraftiga prisuppgång på livsmedel som – med Världsbankschefen Robert Zoellicks ord – hotar att resultera i ”sju förlorade år” i den globala kampen mot fattigdomen.

Det finns, alltså, inte en enkel förklaring till dagens matpriskris. Det komplicerar bilden för de ekonomisk-politiskt ansvariga i både nord och syd som nu försöker tackla problemen. Och ibland ställs intresse mot intresse – som mat mot miljö i fallet etanol.

1.
”Det kinesiska lyftet”

Annons
X

Den explosiva ekonomiska utvecklingen i Kina, Indien och en rad andra utvecklingsländer under de senaste åren pekas ut som en av nyckelförklaringen till de stigande matpriserna. Hundratals miljoner människor har lyfts upp i en köpstarkare medelklass. Och det har bidragit till nya matvanor - en ”matvanornas globalisering”, för att citera forskningsorganisationen International Food Policy Research Institutes (IFPRI) senaste rapport ”The World Food Situation”.

Kineserna har exempelvis fördubblat sin konsumtion av kött, fisk och mjölkprodukter sedan 1990. Och det har lett till stora ”effektivitetsförluster” i jordbruket. Det går åt mycket mer mark och insatsvaror för att producera animaliska produkter än ätbara grödor som majs, ris och vete. Det krävs exempelvis sju kilo foder för att få fram ett kilo kött. Och indierna slukar allt mer mejerivaror.

2. Etanolsatsningarna

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I såväl USA som i Västeuropa används allt mer produktiv åkermark till att framställa bensinalternativet etanol. Man räknar med att 30 procent av den amerikanska majsproduktionen kommer att användas till biobränsle år 2010. Och EU:s uttalade mål är att biobränslen ska svara för 10 procent av drivmedlen år 2020.

    Det råder dock delade meningar om hur mycket etanolvågen betytt. Den har svarat för omkring 10 procent av matprisuppgången, enligt FN-organet FAO. Medan IMF räknar med att den stått för 20 procent.

    På en del håll sätter man stort hopp till ”andra generationens biobränslen” där man hoppas kunna använda restprodukter som majsens stammar och blad och idag oanvända resurser som stäppgräs som råvaror. Men den möjligheten är fortfarande tekniskt/ekonomiskt avlägsen.

    3. Snabbt krympande lager

    De globala lagren av spannmål har inte varit så låga sedan början av 1980-talet. Framför allt gäller det vete, konstaterar IFPRI. Och EU:s berömda ”matberg” har krympt radikalt.

    **4. Missväxt
    **
    Världen har den senaste tiden drabbats av en lång serie skördebakslag till följd av vädret – ett utslag av växthuseffekten, menar många. En rad länder i Afrika söder om Sahara – den region vid sidan av södra Asien där den allra fattigaste befolkningen drabbas hårdast av matprischocken – har utsatts för svår torka, andra länder för förödande översvämningar. Australien befinner sig i en rekordlång torrperiod medan översvämningarna i Bangladesh var ovanligt kraftiga ifjol.

    5. Oljepriserna

    Priset på råolja – idag runt 120 dollar per fat – har fördubblats på bara ett år. Och det slår hårt mot livsmedelsförsörjningen på flera sätt. Transporterna blir dyrare liksom den konstgödsel som framställs med hjälp av olja.

    6. Ekonomisk-politiska åtgärder

    Jordbrukspolitiken i såväl EU som i USA – där bönderna subventioneras respektive skyddas av tullar – är en ”propp” som blockerar handeln med jordbruksvaror över gränserna. Dessutom har en rad producentländer som Kina, Ryssland, och Argentina infört exportskatter på spannmål medan Indien stoppat exporten av basmatiris.

    Och handelshindren fungerar pris- drivande, konstaterar Världsbanken som sätter en kampanj mot sådana beslut högt på sin åtgärdslista.

    7. Finanskrisen

    Den har – åtminstone indirekt också bidragit till att pressa upp matpriserna. I sin jakt på avkastning har en del stora globala placerare, som hedgefonder, hakat på de senaste årens råvaruprisuppgång. Även livsmedel har blivit spekulations- objekt.

    8. Flykten till stor- städerna

    Folkomflyttningen i världen har fortsatt. Idag bor mer än hälften av jordens befolkning i städer men samtidigt finns tre fjärdedelar av de allra fattigaste på landet. Det har också bidragit till obalanserna i ”den nya livsmedelsekvationen”.

    Allt detta har alltså skapat vad amerikanerna kallar ”en perfekt storm” på världens livsmedelsmarknad. Aktörerna – från odlare till konsument – har blivit ”prisblinda”. Alla bedömare är ense om att en bortåt 30-årig era med billiga livsmedel är över. Men var de nya jämviktspriserna kommer att hamna när tillgång och efterfrågan slutligen stabiliseras är en öppen fråga.

    Prognoserna pekar dock på fler kärva år. IMF spår visserligen i sin vårprognos att priserna toppar i år men att pristrycket därefter bara kommer att lätta långsamt och gradvis. Och riskerna finns på uppsidan. OECD-FAO varnar i sin prognos för jordbruket 2007–2016 för att priserna kan komma att ligga ”ovanför historiska jämviktsnivåer under de närmaste tio åren”.

    På sikt väntar också nya utmaningar. Världens befolkning kommer att öka från 6,1 till 9,2 miljarder människor till år 2050, enligt FN. Och de nya matvanorna kommer att sätta ännu starkare avtryck framöver:

    –När det gäller spannmål som ris, vete och majs kommer vi förmodligen att behöva en världsproduktion som är 50–60 procent större än idag runt år 2030. Och när det gäller kött kommer det att behövas en fördubbling, säger säger Mark Rosengrant vid IFPRI.

    Samtidigt försöker nu världen trumma ihop akut stöd till den fattigaste befolkningen i de fattigaste länderna som hamnar allra mest i kläm.

    Josette Sheeran, chef för FN:s livsmedelsprogram WFP turnerar runt i världen för att tigga ihop ytterligare 775 miljoner dollar, drygt 4,5 miljarder kronor. Budgeten på 2,9 miljarder dollar räcker inte. Om inte WFP får mer pengar blir en av följderna att 450000 barn blir utan skolmat i Kambodja – förklarar Sheeran. Ett av många konkreta exempel på hur matpriskrisen slår.

    Världsbankens Robert Zoellick har, med stöd av IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn pläderat för en ”New Deal” på livsmedelsområdet. Banken har redan beslutat fördubbla sin utlåning till Afrika till 800 miljoner dollar med syfte att ”substantiellt öka skördarnas produktivitet”.

    Zoellick har också lanserat ett nytt ”enprocentsmål”: Han uppmanar de kapitalstinna statliga investeringsfonderna i Asien och Opec att satsa 30 av sina beräknade 3000 miljarder dollar i utvecklingsprojekt i Afrika.

    Många frågor – få svar. Det är nu upp till stats- och regeringscheferna i G8:s industriländer att försöka räta ut åtminstone några av frågetecknen när de håller toppmöte i japanska Hokkaido 7–9 juli.

    Annons
    Annons
    X

    Pakistanska kvinnor i Lahore köar utanför en matbutik för att köpa mjöl. Ris packas i lager för att säljas till fattiga i Manila.

    Foto: K M CHAUDARY/AP OCH BULLIT MARQUEZ/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X