Att vi aldrig lär oss

Det var som att se en tennismatch med ideliga dubbelfel. Missarna i massor gjorde att Jurij Krymarenko till slut stod där med en synnerligen lättvunnen matchboll. Ukrainarens sprintansats följdes av en mycket plötslig död.

Under strecket
Publicerad
Annons

HELSINGFORS
Hans sista färd upp mot ribban följdes visserligen av darr, men till skillnad från de 23 tidigare försöken på den i sammanhanget beskedliga höjden 2,32 låg ribban kvar.
Att Stefan Holm så abrupt kom ner på jorden efterlämnade gott om Pinocchio-näsor på läktarna.
Inte minst bland journalisterna. TV, radio, tidningar, webb-killar och blogg-bönor bör ta åt sig av misslyckandet.

Att vi aldrig lär oss. Guldet var i princip en formalitet. Holms höga lägstanivå hade blåst upp en ballong som tappade luft redan när en tidig prisutdelning framkallade rynkor i 28-åringens panna på ingångshöjden 2,20.
Redan då började Stefan sin egen lilla VM-final i av- och påklädning. Som i en imaginär provhytt åkte skor och långbyxor av och på, av och på.
Stefan såg dyster ut. Det lyste ingen tävlingsglädje över honom.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons