Annons

Lisa Irenius: Att våndas över plastpåsar är vår moraliska plikt

Elbilarna och plastpåsarna kan ses som symboler för hur intrikata klimatfrågor kan vara. Vår moraliska kris handlar också om att vi i vissa fall har så svårt att avgöra vad som är rätt och riktigt.

Publicerad
”Hur ser det ”vi” ut, som bäst kan bemöta de prövningar som mänskligheten står inför?”, frågar SvD:s Lisa Irenius.
”Hur ser det ”vi” ut, som bäst kan bemöta de prövningar som mänskligheten står inför?”, frågar SvD:s Lisa Irenius. Foto: TT

Plastpåsarna och elbilarna lämnar mig ingen ro. ”Vill du köpa en plastpåse?” Jag har börjat avsky den frågan – för jag vet inte. Helst inte så klart, plastpåsar är ju miljöfarliga, det vet alla. Men alternativen…? En tygkasse i ekologisk bomull behöver användas 20 000 gånger för att matcha miljöpåverkan från en tunn plastpåse. Eller 149 gånger. En kasse i vanlig bomull behöver användas 7 100 gånger. Eller 54. Det beror på hur man räknar. Men en hel del tyder på att tunna plastpåsar som återanvänds som soppåsar har minst miljöpåverkan. Och samtidigt: bilderna som etsat sig fast, av den döda grindvalen i Thailand, med över 80 plastpåsar i magen. EU:s nya regler för att minska mängden plastpåsar har resulterat i att sju av tio européer har dragit ner på användningen. Det kan inte vara dåligt.

”Hur ser det ”vi” ut, som bäst kan bemöta de prövningar som mänskligheten står inför?”, frågar SvD:s Lisa Irenius.

Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons