Annons
X
Annons
X

Att släppa knark fritt är inte humanism

REPLIK | NARKOTIKAPOLITIKEN

Företrädare för Miljöpartiet föreslår en ändring i narkotikastrafflagen som underminerar barns rättigheter till skydd i enlighet med Artikel 33 i Barnkonventionen (
Brännpunkt 21/5).

Under parollen ”Kriminalisera droger – inte missbrukare” går fyra miljöpartister till attack mot det faktum att det sedan många år är olagligt i Sverige att använda narkotika.

Låt oss först slå fast att även vi anser att vård och behandling för den som fastnat i ett allvarligt drogmissbruk är något positivt; både ur samhällets och ur den enskilde missbrukarens perspektiv. Det är emellertid inte denna fråga som är fokus för vår artikel.

Annons
X

Miljöpartisternas förslag om att avkriminalisera eget bruk av narkotika är oklart och väcker flera frågor:

  1. Vad är det som miljöpartisterna vill avkriminalisera?
  2. Vilka avser de när de talar om ”missbrukaren”?
  3. Hur menar miljöpartisterna att deras ”humanistiska” inställning överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden; särskilt när det gäller barns rättigheter?

Låt oss utveckla frågeställningarna.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I miljöpartisternas artikel talas om att ”avkriminalisera missbrukaren”. Enligt svensk lag är det inte missbrukaren, det vill säga personen i fråga, som är kriminaliserad. Det är själva handlingen att inneha narkotika för eget bruk eller att de facto använda narkotikan som är kriminaliserad, oavsett vem personen är.

    Miljöpartisterna vill således avkriminalisera något som inte är kriminaliserat.

    Det är oklart vad miljöpartisterna avser när de refererar till ”missbrukaren”. Menar de enbart den som är kliniskt beroende och inte kan sluta använda droger ? (till exempel opiatinjicerare). Eller menar de också sådana som inte vill sluta använda droger; det vill säga så kallade ”rekreationsknarkare”? En undersökning i Gävle denna påsk – med analyser av avloppsvatten – konkluderade att cirka 1 200 Gävlebor hade använt cannabis under påskhelgen. Är dessa ”missbrukare med stort behov av vård”, eller kan denna grupp förbli ”kriminaliserad” ?

    Beträffande ”humanism”: Endast en av de nio grundläggande FN Konventionerna om mänskliga rättigheter reglerar uttryckligen förhållandet till narkotika; Barnkonventionen. Dess Artikel 33 förestavar att alla barn skall skyddas mot all narkotikaanvändning, samt mot inblandning i produktion av och handel med narkotika.

    Detta är utgångspunkten för all diskussion om narkotikapolicy och mänskliga rättigheter. Narkotikapolicy skall vara barncentrerad och preventiv, och inte ett hjälpmedel for vuxna som vill använda droger. Rekreationsanvändare hos oss bidrar till att barn i fattiga länder hamnar i de värsta formerna av barnarbete – narkotikaindustrin (ILO's Konvention 182).

    Om vi vill arbeta för ett narkotikafritt samhälle måste vi undersöka hur vi ska minska tillgången på narkotika och – framför allt – efterfrågan av densamma.

    Narkotikan kommer ofta från fattiga länder där de människor som är involverade i narkotikahanteringen har begränsade valmöjligheter i sina liv. Att från kriminalisering undanta den drivande kraften i narkotikahandeln – den västerländska droganvändaren – skulle uppenbarligen vara djupt orättvist utifrån ett perspektiv där mänskliga rättigheter ska beaktas.

    Därför vill vi avslutningsvis fråga miljöpartisterna: Går en ”humanistisk inställning” ihop med att negligera Barnkonventionen och internationell rätt?

    HARALD DAHLGREN

    ordförande i Svenska FN Förbundet Haparanda, Haparanda.

    ENAR BOSTEDT

    advokat

    BENGT-OLOV HORN

    rådman

    ROXANA STERE

    rumänsk doktorand i mänskliga rättigheter och författare av två böcker om Barnkonventionen och narkotikapolicy

    Fler artiklar om narkotikapolitik:

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X